Göteborgsposten – 25 maj 1859, sida 2

je o . Politisk återblick. Medan sardinarne och österrikarne redan äro på god väg att sätta hela Norditalien i eld och lågor, medan det sjuder och kokar i de små italienska furstendömena och sjelfva Kyrkostaten endast genom fransmännens närvaro (dessa om påfvens auktoritet så ömma och måna fransmän!) hålles tillbaka från en revolt, som spasmodiskt rycker i allas nerver, hörde man nyss från det sydliga Italien icke synnerligt annat, än att Hans Majestät lefde på det gamla viset, att det visserligen rådde någon oro på Sicilien, men att det dock gick så någorlunda ihop, att den Helige Januarii blod hade på sagdan dag gjort efter gammal vana sitt normala underverk, att det var solsken och varmt och fullt opp med macaroni på marknaden. Märkvärdiga folk, som låter skära halsen af sig och ändå dansar Tarantella, som låter sig bindas till händer och fötter och ändå spelar mandolin! Märkvärdiga konung, som på en gång hade 25 olika slags sjukdomar och ändå kraftfullt styrde land och rike! som har varit död och nästan begrafven tio resor! . På sista tiden lefde han af mjölk. Historiskt. Det var den nyaste underkuren, H. M. hade gripit till. Han gjorde det icke utan tvekande, ty hvad skulle verlden säga om en konung med Guds nåde, som ammades likt ett nyfödt barn? Att han verkligen blifvit barn på nytt? Imellertid, eftersom herrar medicine doktorer längesedän förklarat sig hafva uttömt sina medikamenter och helgonen hafva visat sig vara några stackare, hade H. M. funnit sig i ett oskyldigt försök. Oskyldigt, menlöst och idylliskt, om något! Man hade sökt och funnit åtta jungfrumarior, åtta propra, unga, blygsamma och friska ammor, hvilkas mjölk dagligen furnerades till den kongliga sängkammaren. Två af dem hade blifvit utsökta i en viss Magdalenastiftelse, en hade hittats närmare hofvets krets, än någon menniska kunnat ana, de fem andra hade lyckligtvis anträffats i nunneklostret Nostra Signora della Croce. I händelse kuren hade den framgång att H. M. öfverlefde den italienska frågan, hade dessa intressanta unga gudslam erhållit löfte om att blifva kanonicerade efter döden och allmänt aktade i detta lifvet. De skulle erhållit titel af kongliga hoffournisseuser i rang med kongl. hofberidare. Men så kom döden! Man fruktade endast för det ögonblick, då H. M. åter en gång skulle vänjas af. Denna tidpunkt är ofta kritisk. Och vänja af en konung, som H. M. kung Bomba! Hittills hade an åtminstone icke låtit sig vänja af med nåsonting, det jag vet. Men döden gjorde det omöjliga möjligt! 0. 0.