Göteborgsposten – 21 maj 1859, sida 1

ningen på gästgifvaregårdarna i Småland, hvilken skulle kunna på Göteborgs hoteller tillämpas sålunda: Märk väl, uppå hotellerna i Göteborg, man bor rätt bra, om man har annat rum, som duger; eller ock så här: Ifall man har sufflett, som duger. Lyckligtvis var det ännu så tidigt på aftonen, att man kunde gå ut och få sig någon förströelse, och jag vandrade derföre utåt staden. Från närmaste gathörn lyste mig en affisch i ögonen; jag kunde ju således gå på spektaklet och få se åtminstone någon liten efterpjes. Men teatern var stängd. Affischen hade blifvit qvarsittande sedan sista kringresande trupp hedrade staden med sin närvaro och den hade redan för en vecka sedan gått att skörda lagrar på annat båll. Hvad var nu att göra? Jag återvände till mitt hotell och till det der befintliga sweizeriet. En rymlig lokal och upprymda menniskor. Mellan skimrande draperier inkom man i de olika gästrummen, bland hvilka en större sal inrymde de flesta kunderna. Från en upphöjd plats längst fram i rummet lät ett sångarsällskap från Das grosse Vaterland höra sina ljufliga sånger. Inom en half timma hade sälskapets primadonna redan två gånger uppvaktat mig med en tallrik, hvilket hvardera gången kostade mig en tolfskilling. Hade jag sutit qvar ett par timmar till, skulle jag sålunda för den tarf