stöpa öfver dessa eventualiteter, är dock bäst, att låta gissningarne anstå och händelsernas gång upplysa oss derom. — Parlamentsvalen fortgå i England, och det ministeriella partiet hoppas kunna vinna en stor pluralitet. Korruptionen vid valen skall vara otäck och skamlös samt oförsyntare än förut på långliga tider. Engelska tronföljaren, hert. af Wales, som någon tid uppehållit sig i Rom, är hemkallad till England, sannolikt till följe af krigets utbrott i Italien. General Willisen skall afgå från Berlin till Wien i en utomordentlig beskickning, för att protestera emot ett österrikiskt cirkulär, i hvilket tyska regeringarne, med undantag af Preussen, uppmanas att i Frankfurt understödja förslaget om mobilisering af förbundskontingenten. Alexander von Humboldt, vetenskapens Nestor, som afled d. 6 d:s i en ålder af 90 år, jordfästes med stor högtidlighet i Berlin d. 10 d:s. Från Bukarest berättas, att furst Alexander beslutat att upprätta en armå af 50,000 (2) man vid Siebenbärgens gränser. I Danmark har en ministerförändring egt rum d. 5 d:s. Etatsrådet, prof. C. E. Fenger är utnämnd till finansminister, och biskop D. G. Monrad till minister för kyrkooch undervisningsväsendet. Geheimrådet Krieger öfvertager inrikes ministeriet efter Geheimr. Unsgaard, som fortfarande är minister för Holstein och Lauenburg, och Geheimr. Hall öfvertager, i förening med sin ställning som konseljpresident, utrikesministeriet. — De båda nyutnämnda ministrarne deltogo redan följande dagen i statsrådets öfverläggningar. Tantia Topih lär ändtligen hafva fallit i engelsmännens händer, och dermed torde Ostindiska upprorets sista gnista vara släckt.