samtal med simpla soldater för att vinna dem på sin sida. Ingen tid var att förlora. En morgon kom Lestocq in i hennes rum och visade henne en teckning. På den ena sidan var Elisabeth föreställd med zarkronan på hufvudet och på den andra med en nunneslöja; i bakgrunden syntes galge och hjul. Då beslöt Elisabeth att handla. Redan följande natt begaf hon sig till do preobraschenskiska gardesgrenadierernas kasern och några hundrade af dessa svuro henne trohet. Minnich och Ostermann häktades, och följande morgon hyllade rikets senat och samtliga trupperna den nya kejsarinnan. Männich och Ostermann sändes till Siberien, prinsen af Braunschweig och hans gemål till Kolmogori och den rättmätige tronföljaren Ivan till Schlässelburg. Äfven Lestocq skördade framdeles förtjent tacksamhet, då han blef förpassad till Siberien. Så ordnades allt på äkta moskovitiskt sätt, och man fann då för tiden intet utomordentligt i dylika saker. Elisabeth lät kröna sig i April 1742 och adlade vid detta tillfälle sin lifkusk. En fänrik, herr von Gränstein, som slutade kröningståget, fick någon tid derefter göra en så förfärlig bekantskap med knutpiskan, att han höll på att omkomma af dess följder. Det preobraschenskiska grenadierkompaniets manskap, som först förklarade sig för Elisabeth, utnämndes samtligen till löjtnanter. Men de gjorde sig skyldiga till de gröfsta våldsgerningar och roade sig med att intränga i förnäma personers hus för att utpressa penningar och föra bort ur rummen allt hvad