Göteborgsposten – 4 maj 1859, sida 1

henne från den fuktiga kalla luften. Denna torftiga klädnad utgjorde en skarp kontrast till hennes fint bildade uttrycksfulla anletsdrag. Hon stod stillatigande och vaktade sitt barn, hvilket stumt och orörligt betraktade alla de lockande läckerheter, som hans fattigdom hindrade honom att likt de andra barnen njuta den ringaste del af. Denna scen, på ena sidan så leende och glad och på den andra så dyster, dröjde i nära tio minuter, då plötsligen en rikt klädd dame framträdde och begärde få veta priset på en med ägg fylld korg, hvilken en rapphöna gömde under sina vingar. — Tjugofyra gulden, ljöd svaret. — Se här, svarade damen, i det hon likgiltigt kastade tvenne guldstycken på disken. Den arma modren med sitt stackars barn, hvilka voro vittne till denna handel, vexlade en sorgsen blick, och en djup suck smög sig öfver den fattiga qvinnans läppar. Tjugofyra gulden, hviskade hon. Oh! af dessa penningar kunde vi lefvat en hel månad! Kom Louis, det är icke godt att åse dylikt, när man icke ens har en enda bit bröd att stilla sin hunger med! Kom, låtom oss gå bort härifrån. Louis åtlydde ovilligt sin moders befallning; han var liksom förtrollad af anblicken af alla dessa kostbarheter, hvilka verkligen till stor del i sitt slag gränsade till mästerstycken. Utom alla delikatesserna af chokolade, hade nemligen de fint och elegant utskurna arbetena af cocosnöt och elfenben fängslat hans uppmärksamhet. Den tanke hade plötsligt uppstått hos honom, huru lycklig han skulle vara, om