Göteborgsposten – 4 maj 1859, sida 1

tionalism och sin hejdlösa germanisationsmanie äro väl ej synnerligen frestande bundsförvandter. För öfrigt är det alls icke afgjordt, att Preussen och Tyska Förbundet skola våga allt för att upprätthålla österrikarnes orättrådiga välde i Italien. Ån mindre sannolikt är, att England under nuvarande förhållanden lemnar sin plats utanföre striden. När Österrike har brutit traktaterna, upphör Englands skyldighet att på grund deraf bistå detsamma, och engelska folkets mening i italienska frågan är icke tvetydig. De tider äro förbi, då en mäktig aristokrati kunde år efter år upprätthålla ett ruinerande om ock årofullt krig, i fullkomlig strid mot de samhällsklassers önskningar som nu genom pressen och i parlamentet beherrska landet. Och är det icke snarare det protestantiska, det fria England än det katholska Frankrike, som bör intaga främsta rummet, der fråga är om att ur Italien fördrifva Österrikarna, d.v. s. prestväldet och bigotteriet?