i Rom, kan han räknas bland Italiens förtryckare och vara utsatt för sådana attentater, som det, hvartill Orsini gjorde sig skyldig. Hvarföre skulle han icke söka att befria sig från en sådan fara? Vi finna det äfven naturligt att Louis Napoleon hyser sympati för det italienska folkets frihet, för hvilken han kämpade i sin ungdom. Han har nu ett ypperligt tillfälle att visa verlden att hans sympati är verklig och icke en omklig mask för personlig åregirighet. Hvad kan Louis Napoleon önska mer än att befria två tredjedelar — vi borde hellre säga tre fjerdedelar af den italienska halfön från fremmande trupper och upprätta den italienska nationaliteten? Kunde han hoppas att ett sådant resultat skulle kunna vinnas genom tre lyckliga fälttåg