Göteborgsposten – 23 april 1859, sida 1

kunde jag aldrig vara säkrare på denna regel än vi den älskvärda fru Halens för mig särskilt anrättad bord. Ungefär en månad efter min ankomst, föll sam talet vid middagsmåltiden på en konsert, hvilken sig nora Falfalina samma afton skulle gifva. Jag ha dåligt minne att komma ihåg italienska namn, me så ungefär tycker jag påminna mig att hon kallade sig Jag önskar mycket att få bevista denna konsert sade den sköna Clara. Det kunde du äfven, om du endast hade någor följeslagare, svarade hennes moder. Dervid började hon utgjuta sig i klagomål öfve: den stränga etiketten nu för tiden, som gjorde dej omöjligt för en dam, att bevista något offentligt nöje utan att hafva en kavaljer med som beskyddare — i det hon särskilt yttrade sin ledsnad öfver, att Clara derigenom icke kommit i tillfälle att kunna få utbilda sin musikaliska talang. Jag kunde naturligtvis efter detta ej vara så oar tig att icke erbjuda mig som hennes följeslagare, ehu ru jag derigenom blef hindrad från att besöka der älskvärda familj, hvarest jag hvarje dag brukade för strö mig, efter måltiden hos min värdinna. Clara svarade förvirrad, att hon icke ville, at jag för hennes skull förstörde min afton. Jag hop pades redan att hon skulle afslå mitt tillbud; mer fru von Halen undanröjde alla betänkligheter, i de hon sade att Clara var ett enfaldigt barn, och icke