Göteborg, d. 13 April 1859. Det går en oro genom tiden, klagade framl. erkebiskop Wingård bitterligen, när det äfven i vårt kära fädernesland visade sig att den i ständig utveckling stadde menniskoanden ej längre ville finna sig vid de former, som förskrefvo sig från en jemförelsevis mörk tidsålder; och dessa ord upprepades af den ansenliga skara prestmän, hvars chorag han var. Det högvördiga ståndets protokoller förvara från den tiden en mängd mer eller mindre vältaliga variationer öfver detta tema. Och ehuru det ej kan nekas att, sedan erkestiftets kräkla öfvergått i andra händer, en stiltje småningom inträdt på det politiska gebietet, har den öfverklagade oron på det kyrkliga varit i ständig tillväxt och slutligen antagit sådana dimensioner, att dess följder synas oberäkneliga. Hvad ha väktarna på det svenska Zions murar gjort för att afvända den hotande stormen?,De ha skakat sina hufvuden