Göteborgsposten – 6 april 1859, sida 1

En afliden mans hämnd. (Öfvers. fr. Engelskan.) (Forts. fr. föreg. N:o.) — 0, Richard, tyst! Tyst för Guds skull! Hanna lade sin hand på sin mans mund, och nedtystade på detta sätt den förbannelse, som sväfvade på hans läppar. Uttala icke dessa förfärliga ord, kom ihåg huru du alltid brukar förmana dina barn till försonlighet. O, min stackars man! Hon lutade sig ned emot sin makes axel och gret bittert. — Du har rätt, min vän! Jag förmanar andra till det, jag icke sjelf kan utföra. Richard drog en djup suck, for med handen öfver pannan, och satte sig på den gamla kistan, under det ådrorna i hans ansigte svällde och hela hans kropp skälfde af ansträngning att beherrska sig. — Står der ännu något mera, så läs upp det, min herre! Jag önskar att få höra det. — Nej, intet annat än de vanliga formerna, för att gifva exekutorerna fullmakt att handla. Endast några närmare upplysningar, svarade advokaten. — Då, min herre, sade Richard kort och bestämdt, önskar jag i min hustrus och er närvaro såsom vittnen, genast förklara, det både jag och mitt barn, öppet förneka att emottaga, eller hafva ringaste gemenskap med denne mans penningar.