Göteborgsposten – 30 mars 1859, sida 1

Smekmånaden. (Öfvers.) (Forts. fr. föreg. N:o.) De sista månaderna under året 1857 voro af en verkligt vårlik natur. Solen strålade lika klart och varmt från morgon till afton. Promenaderna i parken fortsattes ända in i December, och den unga mannen hade, vare sig af sysslolöshet eller af begäret att rätt njuta af de herrliga höstdagarne, vanan att hvar morgon gå några slag uti alleerna vid slottet. Detta undgick ej betjeningens uppmärksamhet, som alltid så gerna uppspårar sina herrars fel, den må af dessa hafva rönt hur mycken godhet som helst. På hundra eller hundradefemtio alnars afstånd från slottet var, uti en skogsdunge, en liten byggnad belägen, som vanligen kallades mjölkkammaren. M. Dangny höll der för hushållets räkning tvenne kor, hvilka sköttes af en piga, som för sin skönhet samt den ynnest hon åtnjutit af sitt herrskap, under åtta år varit ett föremål för sina kamraters anmärkningar. Det var till mjölkkammaren, som den unge herrn brukade styra kosan, i början tvekande, med långsamma steg, liksom tyckte han sig begå ett brott, men slutligen steg han in i huset och man såg huru fönsterluckorna till hälften öppnades. Hvad kunde det vara, som förmådde honom att dagligen gå dit, samt tillbringa en hel timma der? Tjenstefolket pratade, under flera veckor, helt tyst med hvarandra derom; men kammarjungfrun, modigare än de andra, begagnade sig af list och låtsade fråga sin matmoder, så att det ej skulle se ut som en angifvelse.