Göteborgsposten – 26 mars 1859, sida 2

till staden? Tag då dessa blommor med dig och gif dem från mig till Paul! — Om du väntar en timma, så kan du få lemna dem till honom sjelf. — Tänker du ...... , stammade Alice, utan att våga fortsätta meningen. — Du vill ju bereda hans lycka för hela lifvet, låt mig blott en minut få intaga din plats. Och, utan att afvakta svar, hoppade gubben upp i vagnen. De präktiga springarne satte af i galopp. Fjorton dagar sednare voro Paul och Alice ett äkta par. I CC... väckte det allmän förargelse att en fattig gruskörares son blifvit millionär, blott af en qvinnonyck. Men, som alltid, öfvergick snart förtalet till det lägsta smicker. De stoltaste borgarne bugade ödmjukt för M. Lacombe och förklarade sig vara hans underdånigste tjenare. Men det unga paret låtsade lika litet märka smickret som bry sig om förtalet. De hade nog af att njuta sin lycka. Jeanne var förtjust öfver en anordning, som för alltid qvarhöll Paul i Fresnes, och snart ville hon ej studera utom i hans sällskap. Lyckan hade således tagit sin boning i slottet. M. Dangny for nu sällan bort, utan trifdes förträffligt i sina barns sällskap, hvilkas sällhet innerligt fröjdade honom. Efter frukosten ville samtalen aldrig taga slut. Blott Alice aflägsnade sig, under en eller annan förevändning, från matsalen, der cigarrröken mycket besvärade henne. Paul visste detta. Hon hade aldrig tillåtit sig den ringaste anmärkning emot fadrens vana att röka hela dagen, men Paul hade gissat till hennes motvilja härför; också hade han, efter sitt giftermål, alldeles upphört att röka, så att ingen i Fresnes ens anade att han, under tre eller fyra år, varit en passionerad rökare, liksom de fleste unge män. (Forts.)