Göteborgsposten – 23 mars 1859, sida 2

.j 8 (0) . Politisk återblick. Diplomatien underhandlar kring ett krutI fat, — detta är ett ord af en väl underrättad och vidt seende statsman i Paris, — och på detta krutfat brinner ett ljus, nedsatt i sjelfva krutet, utan ljusstake och ej ens så mycket som en manschett. Om detta är sannt, må man tillstå att de ärade diplomaternas belägenhet icke är afundsvärd. Men man måste också bekänna, att detta är ett mod, som endast har sin pendant i — galenskapen. Skulle det verkligen vara så? Att i nästa ögonblick har ljuset brunnit ner och så springer hela krutfastagen i luften? Och ändå — dansar man så öfvergifvet och muntert i Paris, och i Wien, och öfver hela verlden! Ogonblickets hela historia kan i sjelfva verket innefattas i två ord: Rustningar och dans. Man rustar som man var förtviflad och man dansar som man var galen. Ni har icke på länge sett kloka menniskor rusta på det viset. Men i vårt gamla hederliga Sverige firar man helt diplomatiskt d. 13 Mars och fröjdar sig åt det gyldne tidehvarf, som från den dagen rann upp öfver Svitiods bygder, och för öfrigt låter man allting gå sin jemna gång. Hvarför icke? När vi skåda ned åt Europa och se all den oro och allt det bråk, som der sysselsätter folken, hur skulle vi icke finna oss lyckliga, vi som hafva ett ordnadt statsskick, inga tyranner, (när man måhända undantager hr Annerstedt i Upsala!) inga vulkaner, inga Mazzinier, inga eller så godt som inga demokrater, inga synnerliga frihetssvärmare, men trefligt folk i alla embeten, alla professioner och alla vilkor! När en gång valordningsfrågan för Stockholms stad bhr afgjord, hafva vi gudskelof! — det jag vet — knappast någon enda brinnände fråga qvar och så kunna vi ganska förnöjligt låta italienare, fransmän och österrikare prygla hvarannan huden full. Det ror oss icke, har den engelska nationen längesedan sagt. Den engelska nationen är klok. Och vi — äro också kloka. 0. 0.