Göteborgsposten – 5 mars 1859, sida 2

. je o . Politisk aterblick. Af alla mer eller mindre berömda statskupper veta vi ingen, som i en viss treflig Sans fagon kan jemföras med den, genom hvilken öfversten och riddaren Couza nyligen blifvit dubbelregent i Donaufurstendömena. Vi hafva redan i en,föregående artikel uttalat oss vidlyftigt deröfver och skola icke upprepa det sagda, men vi nödgas dock åter nämna saken och namnet ,,en passant (liksom det väl oftare ännu skall blifva nämndt) enär dessa stå i så nära sammanhang med annat, som förtjenar sin egen visa. Så t. ex. den nya Pariserkonferensen, Couza-konferensen, Det tyckes redan vara afgjordt på förhand, att Frankrike, för sin del åtminstone och förmodligen häri kraftigt understodt af Ryssland, vid denna konferens skall drifva den satsen, att den sista konventionen rörande Donaufurstendömena, såframt den verkligen icke skulle rätt gerna kunna tillåta godkännandet af Jassy-Bukarest-kuppen, måste vika för folkviljan, sednare och så energiskt uttalad, och anses obefogad att bryta en ,fait accompli. Detta åter står i närmaste sammanhang med hela den lära, hvilken af kejsar Napoleons ,ombud 1 pressen, vicomte de la Gueronniere, nyligen blitvit så vältaligt predikad, om ,traktaternas rörlighet, (med andra ord: undanknuffelighet, åtsparkelighet, öfverkorselighet, 0. s. v.) Det är uppenbart, att denna lära skall i den närmaste framtiden komma att spela en stor och afgörande roll, och det är derför af vigt, att man redan nu fäster dervid all vederbörlig uppmärksamhet. Vi hafva för vår del alldeles ingenting emot, att folkviljan och de stora intressena sålunda komma att erkännas såsom något i sista rummet mera betydande, än ett stycke papper, engång med prydliga bokstäfver fullprentadt af några få skapelsens utvalde, kallade diplomater. Tvärtom! Men det är begripligt, att thesen, engång sålunda af de stora magterna erkänd, skall väsendtligen förändra hela verldens utseende. Hur har det icke hittills varit påstådt, yrkadt och äfven i de flesta fall med framgång genomdrifvet, att dessa s. k. traktater, dessa diplomatiska öfverenskommelser, dessa högtidliga ,,protokoller mellan tvenne monarker, skulle gälla och hedras och hållas i helgd såsom guds ord, att ve den, ho han vara månde, som djerfdes med ett lillfinger röra dervid! att verldens bestånd berodde just på dessa de diplomatiska arrangementernas sakrosankta giltighet öfver allt annat och till all tid ! Hur har det icke hittills varit betraktadt som det otillåtligaste af allt otillåtet och det straffvärdigaste af allt straffvärdigt, om någonsin det. fallit ett folk in att säga: dessa arrangementer, som ni, god herrar! så der på fri hand uppgjort, de behaga oss ej och vi ha icke lust att foga oss derefter! Hur har man icke då varit qvick och rask att sätta sina poliser och garnizoner och arm6er på benen och säga: arrestera, skjut ner, häng det der packet, som icke respekterar hvad vi ,,med guds nåde denochden och denochden låtit genom våra plenipotentiära ombud grefve X. och baron Y. och markis P. och furst W. öfverenskommas och bestämmas och dekreteras för länder och folk lämpligast och bäst vara! OO — —O— —O— — —vw Z 2X hon på en takränna, som gick ifrån fönstret ända till