Göteborgsposten – 5 mars 1859, sida 2

a bättre framtid. De närvarande hemburo, då fråga blef om decharge för år 1857, samhällets stora förbindelse för Direktionens kärleksrika och nitiska verksamhet. Till revisorer för 1858 utsågos lektor Blomstrand och hr S. T. Ahrenberg; d:r Hultgren, som var i tur att utgå ur styrelsen, blef återvald. I vår ort tyckes knappast någon välgörenhetsanstalt finnas, som i lika hög grad, som Räddnings-Institutet på Hisingen, är förtjent af menniskovänners frikostighet och välvilja. Vill man sätta en dam för detinbrytande förderfvet, måste man börja med de unga, och då här ej kan blifva fråga om att bortskära alla vattenskott, får man söka att genom en så mycket omsorgsfullare ans förbättra deras art och likasom tvinga dem att bära god frukt. Ranet på Sillgatan. Slagtaren Beckdal fr. Jönköping, hvilken, under ett besök här i staden för en tid sedan, angaf 1 Poliskammaren, att han i en portgång vid Sillgatan blifvit rånad på en större summa penningar, en händelse som föreföll hvar och en något besynerlig och icke genom undersökningar kunde närmare utredas, blef efter sin återkomst till hemorten, der rånhistorien af mången och synnerligast af hans kreditorer ansågs vara tvifvelaktig, genast försatt i konkurstillstånd och såsom oredlig borgenär inmanad i Länsfängelset. BoråsWargarda jernbanan. Nästkommande måndag lära några dertill utsedda personer hitkomma fran Borås för att vidtala de här boende personer, som begagnat sig af rättigheten att uppsäga de aktier, för hvilka de tecknat sig i afseende på den projekterade jernbanan från Wårgårda till Borås, att qvarstå i bolaget. Bland alla påtänkta bibanor till statens stambanor torde knappt någon hafva så grundade förhoppningar att kunna bära sig och blifva af verklig nytta, och ehuru det icke lyckades att vid förra riksdagen erhålla det begärda statsanslaget till densamma — en sak som var helt naturlig, med afseende på den reaktion, som, tillfolje af krisen, mot riksdagens slut inställde sig i anslagsfrågor — så bör man dock nu hafva en temligen säker förhoppning om, att saken vid nästa riksdag ej skall falla igenom. Härtill erfordras likväl, såsom bekant är, att en tredjedel af den summa, som anses nödig för banans utförande, är genom subskription tecknad. Att Borås och kringliggande industriella ort alltjemt i hög grad intresserat sig för denna anläggning, är lika naturligt som bekant. Den nye styresmannen i länet, grefve Sparre, har också nu med värma omfattat förslaget, och denna omständighet torde för företagets framgång ej hafva så litet att betyda. Då Borås och kringliggande ort ej från början kunde ensamt teckna den erforderliga summan, vände sig de för saken intresserade till Göteborgs affärsmän, hvilka, inseende vigten och värdet af den föreslagna banan, tecknade aktier till ett ej obetydligt belopp. Nyligen har likväl hela förslaget hållit på att blifvå om intet, i det man öfverenskommit, att de som sådant önskade, kunde få uppsäga sina tecknade aktier. Frågan är nu att förmå härvarande aktietecknare, att ej utgå ur bolaget. Vi vilja hoppas att häråt syftande bemödanden skola lyckas, så att ingen utstryker sitt namn, utan att tvärtom de tecknade beloppen måtte blifva ökade. Ett franskt bolag lärer under förl. året erbjudit sig att på sin bekostnad anlägga banan; men nog vore det bättre om den genom svenska medborgares eniga ansträngningar kunde komma till stånd. Atlantiska Telegrafkabeln. Vid en sammankomst i London d. 25 f. m. af Atlantiska Telegrafkompaniet meddelades, att underhandlingarne med regeringen slutats dermed, att denna är benägen att lemna en räntegaranti af 8 proc. för pund 600,000 på 25 år. Denna garanti skall ej vara obetingad, men de särskilta vilkoren hafva ännu ej blifvit fastställda. Telegrafkabeln är i samma oförän