Göteborgsposten – 19 februari 1859, sida 1

beskyllningar till en del rättvist träffa studentexamen vilja vi visst icke förneka; men det torde dock vara mer än betänkligt att gifva densamma afsked, innan man funnit något bättre att sätta i dess ställe än den maturitetsexamen, som. kommitterade föreslagit. Denna är i sanning värd sin egen visa såsom varande ett högst märkvärdigt försök att bota ett mindre ondt genom ett större. På det hvem som helst må kunna döma härom, så vilja vi här nedanföre framställa denna del af kommitteens förslag. I afseende på afgångsexamina föreslås studentexamens borttagande och inrättandet i stället af en maturitetsexamen vid de särskilda läroverken, under kontroll af en af Kongl. M:t tillsatt examenskommission, bestående af åtta ledamöter, af hvilka fyra böra vara universitetslärare, två från hvardera af rikets universiteter. Afgångsexamina böra hållas under sednare hälften af Maj eller första hälften af Juni samt beledsagas af skrifprof, hvartill ämnen sändas från Ecclesiastikdepartementet samtidigt till alla läroverk. Dessa prof skola för dem, som studera klassiska språk, utgöras af en afhandling på modersmålet, ett latinskt och ett franskt tema, samt en matematisk uppsats, innehållande lösning af geometriska och algebraiska problemer. De, som ej läsa klassiska språk, skrifva ett tyskt tema i stället för det latinska och franska. Rektor och en af lärarna, utsedd af dessa samtliga, deltaga i betygens afgifvande. Två af kommissionens ledamöter bevista dessa examina vid de högre elementarläroverken, en vid de lägre. De, som åtnjutit enskild undervisning, hänvisas till de offentliga läroverken för afgångsprofvets afläggande. Först och främst synes det oss som hade läroverkskommittåen icke så obetydligt öfverskridit sitt uppdrag, när hon ej inskränkt sig till att reformera dimissionsexamen, utan föreslagit afskaffandet af den examen, hvarigenom universitetet aktar nödvändigt att pröfva dem, som önska upptagas bland de akademiska medborgarna. Huru skulle dessa af Kongl. M:t utsedda, akademiska lärare kunna betraktas såsom representerande universitetet, när blott en af dem uppträder vid hvart läroverk? Huru många, om ens några af universitetslärarna ega nog mångsidighet att kunna uppträda såsom kompetenta domare i alla en studentexamen tillhörande ämnen? Och skulle dessa bli nödsakade att på nådig befallning resa från läroverk till läroverk under en hel månad, måste det erkännas att deras mångkunnighet länder dem till stort obehag. Dessa anmärkningar slå i ännu högre grad in på examenskommissionens icke akademiska medlemmar. Huru skall den polyhistor, som den kungliga vishetens slagruta möjligen lyckas upptäcka, kunna åläggas att tillbringa denna årets vackraste månad antingen på de dammiga landsvägarna eller på ställen, der han med allt skäl kan förmoda sig vara en ovälkommen gäst? Samtliga medlemmarna i den kringresande examenskommissionen skulle komma att till en viss grad påminna om franska republikens kommissarier, — LA RNA SSE NR RO OR RO ÖR ÖR OA I ORO ORÖROO OO OO OO