Göteborgsposten – 16 februari 1859, sida 2

Från Utlandet. I Paris går ett rykte att Kejsar Napoleon och Drottning Victoria vexlat egenhändiga bref om de italienska förhållandena, och att dIsraeli kunnat hålla sig till Kejsarens egna ord, då han i Underhuset förklarade, att Frankrike icke skulle börja ett krig mot Österrike, så länge denna makt afhölle sig från att angripa Sardinien. — Det tyckes åter vara på modet att Potentaternas och diplomaternas uttryckssätt blifva så orakelmässiga som möjligt. Ehuru vi nyligen fått läsa throntal såväl från Turin, London som Paris och fått kommentarier till desamma af Cavour, dIsraeli och de Morny, så har man lika litet reda på hvad som i närmaste dagarne skall komma att tilldraga sig. Oafgjord står ännu den stora frågan: krig eller fred? — Times uppmanar nu Österrikiska regeringen att bryta sin tystnad och uttala i en cirkulärnot sin beredvillighet till fredliga öfverläggningar om romerska occupationen och missförvaltningen i medlersta Italien. — En korrespondent från Wien till PIndep.belge påstår att Österrikiska kabinettet skall i en not till engelska regeringen erkännt nödvändigheten af att kyrkostatens förvaltning ordnas på ett sådant sätt att främmande truppers närvaro ej behöfves. Engelska kabinettet skulle skyndat sig att göra franska regeringen bekant med noten. -— Prins Napoleon har återtagit ministersplatsen för kolonierna, — I den adress, hvilken de joniska öarnes lagstiftande församling öfversändt Drottning Victoria uttalades såsom Joniska folkets enhälliga önskan att öarne förenas med konungariket Grekland. Ett kongl. patent afslår dock denna begäran. — Man har nu säker underrättelse om att flera ryska divisioner från Taganrog äro beordrade att framrycka åt Moldaus gränser. Ett rykte går att Ryssland likaledes verkställer stora utskrifningar i det inre af kejsardömet. — Turkiet beväpnar äfven sin reserv, men penningenöden är så stor att asiatiska armeen icke på aderton och hufvudstadens tjenstemän ickepå tre månader erhållit någon lön. Turkiska truppar skickas till Donau. Couza tyckes utan betänkande hafva mottagit hospodarvärdigheten öfver Wallachiet, men Porten protesterar mot valet och vägrar att meddela investitur. Lord Malmesbury har i Underhuset blifvit tillspord om valets giltighet, men har ej gifvit något bestämdt svar. — Skuptschinan i Belgrad har häftigt protesterat mot sultanens investiturbref för furst Milosch, emedan deri ärftligheten och folkviljan alldeles förbigås. Milosch har utfärdat en proklamationsåsom ärftlig furste af Serbien och utnämnt en ny minister. — Kejsar Soulouques förtviflade ställning, har börjat förbättras. Hela armeen lär hafva förklarat sig för honom och han har således kunnat undertrycka revolutionen. — I Köpenhamn har man med stor ståt den 10—11 d:s firat ,,tvåhundradeårsfesten, eller minnet af borgerskapets lyckade afslag af Carl X Gustafs belägring. Högtidligheterna öppnades med en fest i Kasino, i hvilken deltogo så många personer som kunde rymmas. Lokalen var smyckad under Bournonvilles ledning. Konungen var af sjuklighet hindrad att vara närvarande, men prins Ferdinand med en stor svit deltog i festen. Tal, sånger och tablåer, sexa och dans gjorde festen i hög grad liflig. Den 11 hade Köpenhamn ett ytterst festligt utseende, flera hus voro smyckade med fanor och flaggor och på gatorna böljade en talrik menniskomassa. Kl. 8 gafs salut från vallarne och musikkorpser spelade. En stor procession aftågade kl. 10, till Charlottenborgs slott, der tal höllos och defilering verkställdes. Sedermera var en stor bankett i Ridhuset, till hvilken 1200 deltagaSES RATATA AE vid tinget handlande personerna, protokollsföraren,