Göteborgsposten – 16 februari 1859, sida 2

vid tinget handlande personerna, protokollsföraren fogden, advokaterna, nämnden, länsmannen och kro norättaren, alla karakteristiskt hållna och för en : Norge född lätt att igenkänna. Omkring i rumme grupperar sig tingsallmogen i alla de variationer a karakterer, som vid ett dylikt tillfälle kunna erbjuda sig. Men framför skranket står en hög, grofväxt man med en vild, fantastisk fysiognomi, vid hvars blotta åsyn det, som man säger, går en kall kåre utefter ryggen, och på bänken vid dörren sitter hans familj, hu strun och barnen. Det är en af Norges parias, de är en tatarhöfding, som är under förhör och skarpt examineras af häradshöfdingen. Kompositionen är rikhaltig på karakteristiska motiver och kontraster: först i de olikartade graderna af embetsmyndighet såväl gemensam som enskild, dernäst i de mångfaldiga variationerna af allmoge både af bättre och mera vanligt slag; och så, i skarpaste motsats till allt detta, tataren och hans följe, denna beklagansvärde utväxt på det norska samfnndslifvet, hvilken Sundt så lefvande har skildrat. Taflan skall, då den en gång blir färdig, på det innerligaste sluta sig till Sundts bok som ett supplement, hvilket i få drag ännu bättre skall åskådliggöra de der lemnade märkliga skildringar af ett slags fredlöshet midt i våra civiliserade förhållanden. Ty om tataren står det fast som yttras i skriften: hans hand är emot alla, och allas emot honom. Denna på figurer rika komposition, i hvilken inom en och samma ram blifva synliga tvenne framstående rigtningar af konstnärens talang, neml deu högre komiska rigtningen) af hvilken vi hafva prof i Husförhöret, och rigtningen åt det mera storartade, den gripande uppfattningen af folklifvets innersta, så som vi se det i Likfärden, Haugianerna m. fl. — är emellertid för närvarande tillbakasatt för en fjerde, med hvilken Tidemand är ifrigt sysselsatt