Göteborgsposten – 16 februari 1859, sida 2

(trakten omkring Eidsborg och Nzesland.) När neml, ett allmänt omtyckt barn i den trakten varit sjukt och kommer på bättringsvägen, brukar som oftast dess lek-kamrater besöka detsamma medförande blommor och bär, hvilka de lägga på det sjuka barnets bädd. Konstnären skall förut hafva haft en liknande idte, hvilken erbjuder ett så godt tillfälle till framställning af barnkarakterer af de mest skiljda nyancer med hänsyn till kön och ålder, och som i och för sig innehåller så mycket skönt och poetiskt; men han hade låtit dess utförande anstå synnerligast emedan han ej visste om motivet var verkligen nationelt. Under sin vistelse i Norge förl. år kom Tidemand emellertid händelsevis att tala derom med en upplyst bonde från de trakterna och fick af honom fullkomlig bekräftelse på att seden fanns i hans hembygd. Då således hvarje tvifvel härom var häfvet, skred han straxt efter sin återkomst till Dässeldorf till utförandet, hvilket, efter hvad man anser, skall blifva en af denne konstnärs icke minst intressanta skildringar ur det norska folklifvet och det till i en temligen ovanlig rigtning, neml. åt det godmodiga, der ädlare och finare känslor göra sig gällande. Allvarliga och djupa känslor har Tidemand eljest ofta skildrat, såsom i Haugianerna, Grafölet m. fl.; men denna skildring af landtbarns naiva hjertlighet är dock något nytt och visar oss folklifvet från en likaså poetiskt skön som intressant sida. Taflan skall vara ämnad för Wien. — En tredje tafla (konstnären håller för närvarande på med fyra förutom en utförlig kartong) torde blifva ett af hans betydelsefullaste arbeten, likasom det, hvad dimensionerna angår, är hans största, då det är anlagdt i större skala än Haugianerna. Det föreställer det inre af en tingssal på landet. Rätten har satt sig och man ser vid det långa bordet i en perspektiviskt inåtgående rad de