Göteborgsposten – 16 februari 1859, sida 2

Politisk återblick. I mannaminne hafva vi aldrig lefvat i en tidpunkt, mera förhoppningsfull, än den närvarande. Medan en hop lättskrämda, nervösa penningmän och några sangviniska publicister åbäka sig som om krig, revolution och alla slags olyckor stode för dörren, äro kabinetterna förtröstansrika och diplomatien full af det mest gyldene hopp. När drottning Victoria häromdagen öppnade det engelska parlamentet, uttalade hon på så ,plain english, att det af ingen ärlig menniska kan missförstås, att hon hoppades på fredens bibehållande snart sagdt för evig tid. När lord Palmerston samma dag tog ordet i Underhuset, hoppades äfven han detsamma. Derby likaledes, ,,hoppades etc. etc. ete. När kungen af Sardinien häromdagen besvarade en adress från municipalitetet i Genua, hoppades han ganska bestämdt på att det icke skulle komma till ytterligheter. När kejsar Napoleon den 3:dje sednast öppnade sin så kallade lagstiftande församlings session, hoppades han för sin del, att freden ej skulle bli störd; ,jespåre — sad han — que la paix etc. etc. etc. Derefter uppträdde Morny ett par dagar sednare och förklarade församlingen att äfven han, liksom kejsaren, hoppades det bästa. Från Wien försäkras icke mindre officiöst, att regeringen der är fullt och fast beslutad på att hoppas i det aldra längsta. Men, min gud! när alla dessa höga intresserade endast hoppas och hoppas och hoppas på fred, fred, fred, hvem — skall då göra kriget? Och hur skulle det bli krig? Och hvar skulle det bli krig? Skulle det falla ner ur luften, som en månsten? Som ett svafvelregn? Som ett vädergift? Som den nya skogsstyrelsen? Och dock ropar hela verlden: det blir krig! Möjligt! Men jag förstår då Kvarken franska eller engelska eller tyska, och jag vet ej hväd ordet ,,hoppas betyder. Ah! Det är sannt. Jag har klaven. När en man i vredesmod tar en annan i kragen och på hans ena kind med ett visst eftertryck applicerar flatan af sin hela hand, händer det att han med detsamma utbryter: Det tog, hoppas jag! Der ha vi det. Man hoppas att den freden skall ta! Det är icke ordet ,,hoppas, som här är ordleken, det är ordet , fred, som är det. Hur simpelt och naturligt! Och det är kejsar Napoleon d. 3:dje, som sjelf här