Göteborgsposten – 12 februari 1859, sida 2

— Har du ryktat hästarna och gjort seltyget rent? tall — Jag har gjort allt hvad min nädige herre beallt. — Det är bra, Ivan, jag behöfver din tjenst icke mer, du kan gå hem, sade grefven. Men hör du, ännu en sak! Jag såge gerna att du erlade din obrok,) ty jag behöfver penningar. — Nådigaste herre, hviskade bankiren med darrande röst, jag erbjuder er hundratusen rubel för min frihet. Haf barmhertighet. — Nej, visst icke, Ivan! Gå i Guds namn! — Den lifegne gick långsamt ur rummet. — För en sådan summa skulle jag låtit karlen löpa sin kos! utropade artillevikapten Koineff. Hur många själar räknar då hans hydda? — Blott två, hans och hans dotters, svarade grefve Trubkoi. Det gör mig ondt om dessa menniskor, men jag kan omöjligt låta dem bli fria, ty för det första betala de en ansenlig obrok, och för det andra afundas man mig allmänt att ha lifegna i sådan ställning och med sådan förmögenhet. Som ni vet, förlorade mina föräldrar nästan hela sin förmögenhet genom Moskaus eröfring och i synnerhet genom familjejuvelernag bortröfvande, så att jag endast erhöll godset Trubkoi med tvåhundra själar. Jordafkastningen och de lifegnas afgifter göra det möjligt för mig att lefva efter mitt stånd. Fick Ivan Nevadommy sin frihet, förlorade godset tiondedelen af sitt värde. Nå, i dag har han uppfyllt sin pligt och nu har han ett helt år för sig, under hvilket han kan återhemta sig efter denna förödmjukelse. (Forts.) ) Afgift, som ryska lifegna erlägga till sina herrar.