Göteborgsposten – 5 februari 1859, sida 2

— ett icke så ringa antal i vår kalaserande tid. De båda unga konstnärerna gåfvo genom aftonens prestationer ny styrka åt det gynnsamma omdömet, vi förut uttalat öfver deras talang. Herr Lindholm är utan allt tvifvel redan en utmärkt pianist. Det gör godt i själen att höra hans från allt slags sentimentalitet fria spel och lyssna till den klara och naturfriska känsla, som ren från alla osmakliga bihang deri, qväller fram och ger sig luft än i stormande toner än i milda, döende accorder, men alltid öfvergjuten af doftet från en i konstnärens själ inneboende poesi. Herr Lindholm gaf, på begäran, äfven i afton Thalbergs fantasi öfver op. Straniera, och hans mästerliga utförande deraf väckte äfven nu den lifligaste förtjusning hos åhörarne, hvilken af Hr L. besvarades med ett föredrag utom programmet, neml. en polonaise af Chopin. Herr Lindbergs karakter såsom artist eger ett helt annat skaplynne. Den ande, som gömmer sig på strängarne af hans violin, är mild, lekande och älsklig, men icke stark och djerf. Hvad man hos honom skulle vilja anmärka är, att hans ton ännu ej är så full och rik, som man har allt skäl att hoppas, att den vid mognare år och med vunnen högre fulländning blir. Tänker man åter på instrumentets egna stora svårigheter och derjemte på konstnärens ungdom, kan man, då man redan nu hör honom spela så, knappt fästa sig vid något annat än hans ovanliga anlag och njuta af hans flärdfria och rena spel. Denna Hr Lindbergs af oss här antydda karakter uttryckte sig bäst i Bazzinis konstfulla Ronde des Lutins, som han utförde med stor teknisk talang samt en glad och sprittande humor. Man såg de små trollandarnas lustiga språng, man hörde deras tissel och tassel med hvarandra, men bakom hela detta virrvarr märkte man konstnären, som med säker hand och leende min ledde den muntra leken. Särdeles intressant var att höra de 2:ne duetter, som de båda soiregifvarne utförde tillsammans. Det låg deri en enhet och teknisk precision, som tycktes göra de båda så olika instrumenternas toner till ett hjerta och en själ, ehuru den svagare violinen här kom ähörarne att märka pianots öfverlägsenhet. De båda unga artisterna biträddes äfven nu af direktör OÖzapek, Hr Meissner och amatörer. Hr M:s Solo för Violoncelle var likväl altför kort och bizarrt för att väcka något synnerligt intresse. Det var skada, ty man hör Hr M. alltid gerna och vill derföre också hugnas med en något gedignare anrättning än endast smakbitar. Under direktör Sandströms ledning utförde hrr amatörer 2:ne sångnummer på ett för dem och deras anförare lika hedrande sätt. Vi önska slutligen af uppriktigt hjertå de båda konstnärerna all den lycka på deras förestående väg allt högre upp åt konstens höjder, som de så väl förtjena. Arbete och försakelse äro de törnen, som växa på denna väg, men målet är dock alltför skönt, att icke väl vara värdt äfven den hårdaste kamp. Ränte-försäkring. Den 3 dennes insattes i härvarande Ränteoch Kapital-försäkringsanstalt i 5 poster en summa af 782 rdr rmt. I sammanhang härmed anse vi oss böra omnämna, att summan af insättningarna föregående år, genom en på årews sista dag gjord insats, af 1000 rdr, höjdes till 12,995 rdr; samt att de hittillsvarande delägarena äro fördelade på 38 ålderssällskaper. Donationer. Till förtydligande af en i Postoch Inrikes-tidningar för en tid sedan synlig och derefter i åtskilliga tidningar reproducerad uppgift om nägra af afl. grossh. Rob. Dicksons testamentariska dispositioner, kunna vi nämna, att dessa utgöras af: 120,000 rdr rmt till arbetarebostäder i Haga och 60,000 rdr rmt till dylika i Majorna, hvilka summor reett bo——X—XÅXÅXAX--—