Göteborgsposten – 5 februari 1859, sida 1

med hela massan, förledt till begagnande af denn nog betänkliga utväg; man lärer dock härvid hafv brutit mot ett strängt förbud och inom kort tord billig omtanka om Sjukhusets egen fördel tvinga a afvika från det ursprungliga afföringssystemet, oc låta kloaken endast mottaga egentligt spillvatten, so! saklöst kan få utströmma i Vallgrafven, af hva förorenande på detta ställe Sjukhuset sjelf i främst rummet måste lida. Märkvärdigt är, att den plat vid f. Ravelinen Prins Ulrich, som Lektor Trana 3 rigt förordat, just skulle ligga midtför utloppet a Sjukhusets kloaksystem; hvaremot den nu af Con sistorium föreslagna byggnadstomten är så aflägse derifrån, att denna i intet fall skulle komma att sär deles lida, äfven om förhållandena icke skulle i någo mån föbrättras. Men — törde man säga — chemiska analyse hafva ju ådagalagt vattnets orenhet! Ja visst! me härpå kan svaras att vatten mycket väl kan var för orent att användas till dryck, utan att derför behöfva föranleda några förpestande utdunstningai För öfrigt är det litet oklart, när och hvar det märk värdiga profvet N:o 3 blifvet taget, ehuru man ha anledning till den förmodan, att afståndet från Sjuk hustrumman ej varit särdeles stort, samt att någo: extra uttömning derifrån icke varit särdeles aflägse i tiden. Likasom för omvexlings skull kommer nu ord ningen till anmärkningar af en mera andelig, lät eller så att säga luftig beskaffenhet. -Man har kla gat öfver trafiken på Rosensundsvägen. Visst är dej stor, men jag vågar bestrida att den är särdeles bul lersam ; och till all lycka medgifver platsens rymlig het att, enligt Consistorii förslag, lägga Läroverket byggnader så, att de äro alldeles fria från all berö ring med vägen och att ingen menniska skall hafv någon anledning att, voro det icke för en lugn pro menad, taga väg utmed deras murar. Skulle någor fästa sig vid svårigheten för skolgossarna att tag: sig fram i folkhvimlet på Larmgatan, kan han tröst: sig med att man likaså gerna kan gå den bred: Kungsgatan eller den stilla Vallgatan. Men, säge man, Larmgatan måste dock på ett ställe passeras h ja! men vore det väl då bättre, att på väger till den så prisade platsen vid Alleen, icke allenas passera öfver Larmgatan, utan längs efter hela salu torget, och sedan se alla på Hagaheden boende dagligen passera fram och tillbaka utanföre Lärover kets område. Men det är sannt! platsen derutt har ingå fel; det är en afgjord sak! Hvad musiken angår, måste man väl medgifve att den är att beklaga, som i följd af sina örons fin känslighet så lider af tämligen atlägsna trumpetljud att ,undervisningen deraf på ett ganska betänklig sätt störes; men till tröst för en hvar sådan som kan komma att såsom lärare eller lärjunge framdele: dväljas i den blifvande Läroverksbyggnadens rymli ga salar, kan den upplysningen meddelas, att Kaser nens musiköfningar endast derföre göra så mycke väsen af sig i det nuvarande Gymnasiihuset, att de företagas i den del af huset hvars fenster just vetta åt mynningen af Vallgatan, utefter hvilken ljudet : följd deraf med oförminskad styrka fortplantas; hvar. emot den nya Läroverksbyggnaden kommer att ligga på ett vida större afstånd, i en sådan riktning och med så många hinder emellan, att ljuden från Ka sernens ,skrällande messingstrumpeter, gång efte annan brutet och försvagadt, måste förlora största delen af sin kraft, innan det hinner dit fram. (Forts.)