Göteborgsposten – 5 februari 1859, sida 1

—————LS LS L ÅÄE-vs— oskadliggör allt, som på våra yttre sinnen ger intrycl af smuts, stank och orenhet? Äfven i klimater helt an dra än värt, der en ständigt rådande hög temperatu gör sumpiga lågländer till febernästen, dit en men niska icke utan lifsfara kan sätta sin fot, är en på pålar eller på en torr sandbank uppförd hydda, mid i den grunda men med vatten ständigt fyllda lagunen en så helsosam boning som någon. Och för att håll: sig till vår egen stad, kan det väl ifrågasättas, at Vestra Hamnkanalen hade blifvit försedd med nys kajer och kostbara broar, i stället att med en vido ringare utgift igenfyllas, ifall erfarenheten hade för anledt någon att betvifla möjligheten att, genom bibe: hållande af ett passande vattendjup, förebygga alls de olägenheter som, under en lång följd af är öfver. klagade, gifvit denna hamnkanal sitt välbekanta ,vedernamn, Också tyckes Magistraten hafva slagit huf vudet på spiken, då den, till svar på alla på vallgrafvens förmenta orenhet grundade klagomål, åtnöjt sig med att omnämna anskaffandet af ett nytt för ändamålet lämpadt ångmudderverk. Jag vill endast tillägga, at! det synes vittna om tämligen egna föreställningar hos lektor Trana, då han synes tro, att man med mudderverket åsyftar renhållning af bottnen i stället för ökande af vattnets djup; att vallgrafvens uppgrundning, äfven om alla de anledningar dertill verkligen förefunnes, som lektor Trana uppgifver, skulle kunna fortgå så hastigt, att en ,nästan årligen förnyad muddring skulle kunna blifva nödig; att Göteborgs stads tillgångar skulle vara så klena, att icke ett sådant arbete, ifall det verkligen behötdes, skulle kunna förnyas, vore det också årligen; samt att uppmuddringen af den jämförelsevis korta sträckan ntanföre Elementar-Läroverket, ifall den verkligen måste vålla det påpekade stora obehaget, icke skulle kunna ske på sådan tid, att knappast någon annan än Läroverkets vaktmästare behöfde deraf något lida. I fråga om Vallgrafven vågar jag för öfrigt tryggt påstå, att den ingalunda i afseende på vattnets renhet öfverträffas af någon enda bland stadens öfriga kanaler. Orsaken är lätt att finna: utom den rikliga tillgång på friskt vatten, som åtminstone tidtals tillföres genom s. k. Bärendämmet (när en gång slussqvarnen kommer att utrifvas, blir förhållandet ännu gynnsammare), har den åtskilliga icke oansenliga tillflöden frän trakten närmast söder om staden; elfvens vexelvisa stigande och fallande bidrager i sin mån att uppfriska vattnet och sätta det i rörelse; isynnerhet blir detta fallet vid långvarigare vestliga stormar, som derföre på samtliga våra kanaler utöfva ett högst välgörande inflytande (besynnerligt nog vänder Lektor Trana äfven denna omständighet till ett argument emot lämpligheten af den vid Vallgrafven belägna tomptplatsen); vigtigast är dock i närvarande fall, att Lektor Tranas så kraftigt betonade framställning af orsakerna till vallgrafsvattnets förmenta orenhet på intet vis svarar emot den nakna verkligheten. Att tre fjerdedelar af stadens rännstenar skulle ha sitt utlopp i Vallgrafven, är en så uppenbart falsk uppgift, att man måste förvåna sig öfver dess upprepande, om ock dess första framställande kan synas förklarligt hos en, som då fråga ir om att motverka en vattenledning från Surte kan påstå att dervarande sjöar bottenfrysa, eHer då Dellsjön skall förklaras oduglig, lägger vigt på vilda och tama djur vid dess stränder, och den minskning vattentillgången som de (med sitt drickande) förorsaka. Det är, såsom en hvar torde veta, endast de senom vallarnas raserande vunna nya qvarteren, hvilkas spillvatten till någon del har sitt utlopp i Vallgrafven, hvaraf följer, att då densamma endast på stadssidan är bebyggd, ingen af stadens kanaler ämförelsevis emottager så litet rännstensvatten som len för orenhet så illa utskrikna Vallgrafven; särdees som vederbörande ådagalagt en berömlig omsorg mm förekommande af alla försök att låta något anat än rännstensoch spillvatten få sitt utlopp åt deta håll. I fråga om Kasernstrummen är ofvan visadt att len latrinsmuts som kommer in i densamma är umma noll, hvarat följer att,en stor del af den larinsmuts som tränger sig ut från denna trumma, ;ckså är noll. Hvad Sjukhusets kloaksystem angår, lärer det cke kunna betviflas, att den lätthet hvarmed man senom öppnande af en lucka kan på en gång blifva af