Göteborgsposten – 2 februari 1859, sida 2

— Det är tid att gifta bort vår Edith: — Bah, och med hvem? — Med Lucien C ... — Hvad . . . denne artist, hvars första tafla min dotter förmådde mig att köpa? — Säg, en ädling, som efter att hafva gjort sig fattig för att betala sin faders skulder, har med sin talang sedermera skaffat sig en ny förmögenhet. — En artists förmögenhet! — För min del lägger jag dertill en million. — En million; hvar tusan tager ni den ifrån? — I eder kassa. — Ah! — Är ni ej skyldig mig mina honorarier såsom läkare. Har ni ej efter hvarje vägran å min sida utropat: välan, framdelos allt hvad ni vill! Ni kan icke dyrt nog låta mig betala min dotters helsa. — Utan tvifvel; men ... — Tycker ni att en million är för litet, så lägg till ännu en. Jag gifver den i hemgift åt Ediths man. Van-Oven hade ännu ej alldeles sagt ja. Edith som sannolikt hört på, kom och kastade I sig i gubbens armar. Och . . . se så, huru jag underbart uppväckt madame OC. ..; huru jag tror att man kan uppväcka rika damer, unga flickor och framför allt unga enkor, som lida af morbidezza parisienne. Nemligen: Genom arbete, ömhet, kärlek. Se här doktor Millers hela trollkonst. IV. Det var midnatt. Man steg upp för att gå sin väg.