Göteborgsposten – 2 februari 1859, sida 2

hj ——— . . O . Politisk återblick. Medan i den sednaste tiden allas blickar som bäst varit fästade på den store kejsar Napoleon den tredje, — och detta med rätta, — samt medan man äfvenledes haft något skäl att med en speciellare , uppmärksamhet följa den unge kejsarens i Österrike göranden och låtanden, har plötsligen ännu en tredje kejsare låtit höra af sig. Det är icke kejsar Alexander i Ryssland; det är kejsar — Soulouque. Denne märkvärdige man, hvilken för någrå år sedan verkligen var ett at samtidens lejon och gjorde icke så litet väsen af sig, har sedan förhållit sig temligen tyst och mån började nästan längta efter honom. Han saknades kännbart i dagens mera karnevaliska krönika, han lemnade en plats öppen, den icke ens kejsaren af Monaco var karl att fylla, man frågade hvarannan: men hvar är i dennä tid vår gamle beundrade vän Soulouque? lefver han, vänder han icke mera upp och ner på Hayti, skapar han icke längre några af dessa odödliga poetiskt-humoristiska hertigar och markiser, hvilka en gång förskaffade oss så mycken munterhet och trefnad? Hvär är Soulouque? Och i hvarje Europas vinkel och vrå repeterade echot: Hvar är Soulouque, louque, lonque? tills det blef ett oändligt kluck, kluck, kluck, kluck .... Då på en gång igenfinna vi honom. Det var häromdagen den amerikanska posten åter nämnde oss hans namn. Kejsar Soulouque lefver och han är ganska riktigt åtminstone ännu kejsar Soulouque, men — 0 storhetens förgänglighet, 0 lyckans skröplighet och skörhet, 0 verldens snödhet och misåere! — i huru olika ställning, under hvilka förändrade förhållanden emot då vi sågo honom en gång som den svarta monarkiens mest imponerande och pompösa företeelse! Stolt, majestätlig, i marskalks-uniform, Satt på sin thron, Tc. c. Tc. Satt på sin thron, den väldige Soulouque, omgifven på ena sidan utaf Hertigen at Blomsterpottan, på den andra af Prins Hummersalad! Och i detta ögonblick — 7 Det är tragiskt att tänka sig hur i ett nu ödena kunna vända sig och de stolta cedrarna fällas af stormen. Den armä Soulouque befinner sig omringad, inklämd, nästan redan qväfd af en ständigt växande revolution. Hans stolta fästningar äro redan i upprorsmakarnes händer, hans generaler hafva redan gått här och der öfver till insurrektionen, Prins Hummersalad och Hertigen af Blomsterpottan hafva jemte markisen af Tuppstjerten och grefven af PuI dervippan förfogat sig från hufvudstaden, lemnande sina ministerportföljer efter sig, men medtagande sista skillingen af , under hand Thafvande medel, och rundtomkring kejsarens l palats skallar redan från rikets allä ändar lTlefve republiken! Vi måste hålla oss beredda på att mec nästa post mottaga den underrättelse, att Sou :Ilouque har blifvit sprängd i luften, såfram han icke har föredragit att stupa på äran: ; fält med vapen i hand, eller att taga först: I bästa ångare och göra en tur till Nordame Trika. Och af hela detta kejsardöme, som doc var bra att ha med i det nittonde seklet blanc