Göteborgsposten – 2 februari 1859, sida 1

: SS L D— h HH -rjvk vÄ.—VVVH H pm nm nn nee. VLT Redan skyndade Van-Oven genom kammaren för att hemta mig materialier för utskrifvandet af ett recept. — Onödigt, sade jag, stötande tillbaka pennan, som han räckte Sedermera vändande mig till Edith: — Demoiselle, har ni händelsevis en liten hatt, en obetydlig, hvarpå ni ej lägger någon vigt. — Ja, hr doktor, men . .. — Någon simpel schawl eller något skärp att sans fagon kasta öfver en tarflig klädning? — Utan tvifvel; men . . 2 — En drägt, — med ett ord, sådan den bäres af tarfliga bondflickor; med hvilken ni kan visa Er öfver allt ... och som kan vara färdig inom fem minuter . . . — Men hvarföre, hvarföre detta? — För knäfveln, för att gå ut med mig. — Med Er, hviskade hon, resande sig upp till hälften med en märkbar grad af nyfikenhet. — Hvart då, frågade den förbluffade fadren. — Det är min hemlighet. — Hvad! N — Mamsell, jag väntar Er. Ni har.fem minuter på Er. Och för att förmå henne till afgörande, tillade jag helt tyst i hennes öra denna osanning: — Det är fråga om er fars lif. Sedan, vändande mig till Van-Oven: — Låt mamsell kläda sig, — kom. — Och jag släpade honom, stum af häpenhet, till nästa rum. . — Ack, återtog han, så snart dörren blef stängd efter oss, ni må förklara allt för mig. — Ingenting! f