Göteborgsposten – 19 januari 1859, sida 2

Från Utlandet. Ånnu väga krigets och fredens vigtskålar ika, och, under den oroliga väntan på hvad som komma skall, söker den utländska pressen att ställa de stundande dagarnas horoskop. Man tager för afgjordt att England, ihändelse let verkligen blir krig utaf, på sin höjd förblifver neutralt, men att stämningen i detta and, hvarest misstron till kejsar Napoleon ter börjat vakna, möjligen kan få en så osynnsam vändning för Frankrike, att den engelska regeringen nödgas ställa sig på Österrikes sida. Journal des Debats har af engelska pressens yttranden blifvit öfvertygad om att det skall gå derhän, och söker i detta förhållande en stor anledning för kejsaren att söka undvika kriget, hvilket bladet för öfrigt anser ganska troligt. Efter dess åsigt gestalta sig förhållandena på följande sitt: England har visat intresse för Italien, angripit kungen af Neapel och Påfven, men det har aldrig tänkt sig ett befrielsekrig under Frankrikes egid. England skall icke tillåta Österrikes styckning. Vi tro oss kunna försäkra att de, som gifva franska regeringen löfte om Englands neutralitet, antingen bedraga sig sjelfva eller vilja bedraga regeringen. Tyskland anser Po likaväl som Rhen som dess gränsflod och det skall således sluta sig till Osterrike, isynnerhet sedan Preussen genom prinsens giftermål med Victorias äldsta dotter trädt i ett närmare förhållande till England. Ryssland slutligen skall i lyckligaste händelsen blifva neutralt, då icke blott lifegenskapens upphäfvande utan äfven de många storartade industriella anläggningar, det påbörjat efter pariserfreden, afgjort tala emot rimligheten att det åter skulle inlåta sig i ett större krig. Efter Journal des Debats sätt att se saken blir följden af ett krig i Italien, att Frankrike endast kan, räkna på Sardinien, men måste kämpa emot Osterrike, Tyska förbundet och England. Dessa resonemanger tyckes Journ. des D6b. hufvudsakligen hafva uppställt mot La Presse, som söker bevisa att England bör och skall förblifva neutralt, att kriget endast kan bli partielt och att det icke är fråga om att sönderrifva 1815 års traktater, utan endast att revidera ett litet kapitel af desamma. Om England — säger La Presse — toge parti för Österrike i den italienska saken, skulle det ej allenast åsidosätta sina principer, uppoffra sina kommersiella intressen och handla emot sin kolonialpolitik, utan det skulle äfven till råga på allt stöta ifrån sig den ende allvarlige bundsförvandt, som det kan hafva på kontinenten, och i stället härför förvärfva en allians med en svag makt, som är ur stånd att beskydda -ig sjelf och hvars ställning är den sämsta i verlden näst Påfvens och Sultans, dess intimaste bundsförvandters. Härvid bör man dock ihågkomma, att Journ. des Dåeb. är ett oppositionsblad, då La Presse helt och hållet slutit sig till kejsardömet. — Frågan om krig eller fred tyckes dock ytterst bero på, huruvida kejsar Napoleon och, på R————— LL — LL 2 2