Vetenskapsoch Vitterh. Samhället. Förliden gårdag höll Professor G. Hjort : Frimurareordens lokal ett föredrag, som tycktes egnadt att personligt intressera hvar och en af de talrika åhörarna. Det afsåg neml. att lära dem känna sig sjelfva — i fysiskt hänseende, att gifva dem en klar föreställning om den menskliga kroppens förnämsta beståndsdelar och dess vegetativa lif. Talaren utgick från den synpunkten att äldre naturforskare, och deribland äfven Linn, gjort menniskan orätt, då de ej uppdragit en mera bestämd skillnad mellan henne och de öfriga djuren, oaktadt hon består af ande, själ och kropp och ej, i likhet med dem, endast af de tvenne sistnämda. Men han inskränkte sig icke till att reklamera hennes anspråk härutinnan, utan förvånade oss och sannolikt äfven andra genom uppgifterna att snabblöparen äger större muskelsnabbhet och menniskan i naturtillståndet mera utvecklade yttre sinnen än något djur. Derefter sökte Herr Professorn, såsom vi redan anfört, att göra sitt auditorium bekant med menniskokroppens märkvärdigaste beståndsdelar, deras funktioner, såsom musklerna, nerverna och dessas förhållande såväl till musklerna som till medvetandet, -benen, deras egendomliga sätt att växa och till en del outbildade och broskaktiga beskaffenhet under individens första lefnadsår, senorna, körtlarna, huden, håret och naglarna. Derpå talade han om blodet, (i hvilket han, liksom Moses, såg den tydligaste uppenbarelse af lifvet) om dess lopp genom arterer och vener från och till hjertat detta med klaffar försedda pumpverk. Innehållets sakrikhet, i förening med framställningens elegans, kunde ej annat än anslå de närvarande, och vi äro öfvertygade att många angenämt öfverraskades af att finna dessa vetenskapliga sanningar iklädda en så vacker form. Det torde dock kunna ifrågasättas om det ej varit bättre, om föredraget varit skriftligt affattadt, då en och annan omsägning säkerligen skulle undvikits, som nu i någon mån störde uppmärksamheten och måhända gaf anledning till något missförstånd. :