Göteborgsposten – 15 januari 1859, sida 1

enligt Tegner, kungar måste äfven svara på häfdernas allshärjarting. Men hvad har historiens gudinna i Carl Johans sängkammare att göra? Det är icke genom att studera hans utgiftseller inkomstsräkningar, som vi kunna komma underfund med hans förtjenster eller fel såsom regent, hvilket är det enda, som bör kunna bli af vigt för historien. För detta ändamål måste helt andra handlingar genomgås. Meningarna kunna vara delade om Carl Johans storhet och vi tveka ej att ogilla eller kanske snarare beklaga 1812 års politik. Men det är hans offentliga handlingar, som måste läggas till grund för vårt omdöme; Carl Johan såsom enskild man bör icke bedömmas hårdare derföre, att ödet satt en dubbelkrona på hans hufvud. Och dessutom: hvad berättigar väl en Nauckhoff att fälla något afgörande omdöme om Carl Johans karakter? Intet var naturligare än att dennes samtal med sin ekonomiförvaltare hufvudsakligen blefvo af ekonomisk natur. För öfrigt är det ju kändt att Fredrik den andre, en af de största män, som någonsin fört en kunglig spira, egnade stor uppmärksamhet åt detaljerna i sin enskilda hushållning. Detsamma vittna ovedersägliga urkunder om vår store Gustaf Vasa. Sedan Tlustrerad Tidning, som det tycks på fullt allvar, förnekat hofmarskalken Nauckhoffs partiskhet mot CarlJohan, anför den med oförliknelig naivitet, såsom ett bevis på anteckpingarnas sanningsenlighet, deras öfverensstänimelse i de flesta fall med Lindebergs och Crusenstolpes (!) skrifter. Detta är ju att på det tydligaste förklara i hvad mening de äro att anse som historiska.