Göteborgsposten – 8 januari 1859, sida 1

— Hur kan Hin Håle komma ombord på ett kristligt fartyg? frågade den unge sjömannen. — På ett väl disciplineradt fartyg fråga de äldre och de yngre svara! sade båtsmannen högdraget, emedan han ej visste hvad annat han skulle säga Men ned med dig från spelet och sköt dina sysslor! — Det har jag redan gjort, svarade lättmatrosen och steg ned. — Gör det då ännu en gång och håll mun sen annars vankas det dagg! hotade båtsmannen och aflägsnade sig brummande: de der valparne bli allt djerfvare. Man borde hänga skolmästarne i benen på dem, emedan de gifva dem för mycken lärdom. Huru skall jag kunna veta hvad fan har att göra med kristendomen? Men att så är, det kan jag svära på, och om han än inte kastar det goda ofvanifrån ned på våra hufvuden, så smider han likväl under våra fötter, tills naglarne lossnat ur kölen och denne springer upp genom däcksplankorna. )en gamle sjögasten ryste till, när han yttrade dessa ord. Han sökte reda på sin hängmatta och sjönk ned på den i orolig sömn. När han åter hastigt for upp igen, förnam han under sig ett svagt hamrande. Han tänkte på den Onde, som han förut spått lättmatrosen skulle komma, och skyndade med glödande ansigte upp på fördäck. En lätt bris blåste nu deruppe, briggen skar friskt undan, men då lättmatrosen fick se båtsmannen komma, ropade han till honom: — Det dröjer ännu en timma, innan er vakt börjar, herre, vill ni inte åter gå ned? Jag skall ropa er 1 rättan tid. Båtsmannen skakade på hufvudet och stannade qvar. Men hade han stigit ned, skulle han snart ha hört det sakta hamrandet. Genom en springa på