Göteborgsposten – 8 januari 1859, sida 1

Valordningsfrågan. Det sätt, hvarpå denna fråga här blifvit afgjord, kan icke gerna blifva ett föremål för missbelåtenhet eller ogillande; icke ens af dem som vid voteringarna stannat i minoriteten. Rösträtten vid val till riksdagsman har hittills bestämts genom afgifterna till s. k. Sammanskottskassan, hvaraf följt att ett tämligen ringa antal drygt beskattade personer så godt som ensamma afgjort utgången af dessa val. Enhälligheten af det på Allmän Rådstuga den 16 sistl. Sept. gjorda medgifvandet om behofvet af en förändring häruti, länder onekligen vårt samhälle till stor heder; det samma gäller ock i ännu högre grad om den ifver hvarmed de, som förut haft all makt, täflat att göra eftergifter, så att frågan endast varit om de som förut disponerat 1000-tals röster skulle nöja sig med 10 röster eller med 6. Att något på de nu antagna grunderna hållet val skulle få en väsendtligen olika utgång genom tillämpning af kommitterades beräkningssätt, låter knappt tänka sig. Man torde icke heller kunna med skäl förutsätta att de som röstat för Herr Renströms förslag varit mindre villiga att göra billigt afseende på de lägre beskattades obestridliga rättigheter. Ingen lärer emellertid kunna förneka riktigheten af R:s anmärkning att just den som gör eftergifter bör tillse att han icke ger för mycket, samt att det är lättare att framdeles gifva mera än att taga något tillbaka. Man kan icke då undra öfver att den mening blef rådande som bland de två framställda syntes vara mest egnad att tillförsäkra de förut enrådande åtminstone något inflytande. Vi kunna icke heller undgå att anse det utgöra ett företräde hos Herr Renströms förslag, att detta, i fullkomlig öfverensstämmelse med syftningen af det nyss anförda hufvudmotivet för detsamma, synbarligen uppträder utan anspråk att gälla mera än tillsvidare. Penningevärdets ombytlighet och det kända förhållandet, att förmögenheten under vissa perioder alltmera hopar sig på några få händer och under andra mera jemnt fördelas på många, gör det nemligen omöjligt att låta någon på vissa Riksdalertal grundad fördelning af rättigheter för all framtid gälla. Kommitterade hade deremot åsyftat att uppställa en sådan grundsats, att den, vid hvarje nytt valtillfälle på nytt sätt tillämpad, skulle blifva alldeles oberoende af penningevärdets vexlingar och framtida ändringar i förmögenhetens fördelning. Också lärer man nödgas medgifva, att Kommitterade uppställt den rätta grunden för bestämmandet af det inflytande, hvilket skattebeloppen eller den till grund derföre liggande förmögenheten bör vid valrättens fördelning utöfva.