Göteborgsposten – 5 januari 1859, sida 1

att få del af nedanstående skriftliga anförande vid Socknestämma i härvarande Domkyrka den 19 April sistlidet år, som varit yttre anledningen till de beslut hvilka Domkyrkoförsamlingen redan fattat i frågan, och som på begäran blifvit Redaktionen benäget meddeladt. Domkyrko-rådet har vid till denna dag utlyst socknestämma bland öfverläggningsämnena framställt en af mig väckt fråga om åtgärders vidtagande för stadens och dess områdes indelande i Territorial-församlingar, och får jag till dagens protokoll med anledning häraf anföra följande: Göteborgs stad och dess område har för närvarande icke mindre än fem och snart, när den nya Hagakyrkan blir färdig, 6 kyrkor, der predikan söndagligen hålles. Brist borde således icke gerna behöfva öfverklagas med afseende på tillfälle att deltaga i den allmänna gudstjensten, och likväl är det en erkänd sak att den folkrika domkyrko-församlingens medlemmar endast till en ganska ringa del kunna tränga eller truga sig till en plats i sin egen kyrka. Detta i och för sig ganska betänkliga förhållande är likväl så till vida af mindre vigt, som det aldrig lärer kunna förekommas, att ju ett större samhälles medlemmar samtidigt önska att samlas på ett ställe, då trängsel alltid måste uppkomma och många uteslutas genom bristande rum. Värre ter sig saken, betraktad från en annan synpunkt. Åtminstone i vårt land ha kyrkorna så småningom blifvit medelpunkter, kring hvilka alla de anstalter concentrera sig, som genom det allmänna fogas för betryggande af de enskilda medborgarenas timliga och andliga välfärd. Allt som härmed har sammanhang måste till större delen saknas här i Göteborg. Sverige är af gammalt berömdt för noggrannheten af sina statistiska uppgifter och beräkningar; vår stad utgör i detta hänseende ett bedröfligt undantag: ingenstädes kan osäkerheten i afseende på folkmängden vara större än här; barn kunna ganska lätt födas utan att blifva inregistrerade och döpta; många genom bristande confirmation beröfvas en stor del af sina borgerliga rättigheter; personer som för femtio år sedan aflidit kunna i böckerna qvarstå såsom ännu lefvande; all kraftig vård om folkundervisningen har allthitintills gjorts omöjlig 0. s. v. Att fullständigt utveckla alla de skäl som tala för en Territorial-indelnings införande, kan här hvarken vara nödigt eller ens lämpligt. Många finnas helt visst, sor erfarit icke så få fördelar af det närvarande tillståndet, ehuru orimligt det kan synas en främling, och som, på grund deraf, äro och länge måste förblifva antingen tveksamma eller rent fiendtliga i afseende på en förändring deruti. Så mycket måste väl dock alla kunna komma öfverens om, att det måste vara högst önskligt att få frågan om stadens indelande i Territorial-församlingar noggrannt och fullständigt utredd. Särskildt hvad Domkyrkoförsamlingen angår, måste den redan derisenom anses förbunden att i sådan väg något