Göteborgsposten – 31 december 1858, sida 1

hennes far, då denne önskade att tala vid honom Efter en half timmas tid återkom Doktorn, mei skakade betänkligt på hufvudet och sade: Stackar man, han kan icke lefva mycket längre. Han i: ovanligt svag och modfälld i dag. — Det var högs obehagligt för mig, när ett dödsfall inträffade ut mitt hus, men det var omöjligt att nu göra någor förändring. Så förflöt en vecka och Luton tycktes blifva svagare för hvarje dag. Nu mera kunde har alls icke lemna sängen, och läkaren besökte honom både morgon och afton. Clara var den ömmaste mest uppoffrande sjuksköterska och mången gång kun: de jag märka, att hon genomvakat natten hos sin far En morgon emottog jag ett bref från en Advokai ifrån New-York, hvilken för fem dagar sedan med sin hustru och dotter bott hos mig, hvaruti han meddelar mig, att hans hustru förlorat en del aj sina juveler, för omkring tre tusen dollars värde Hon visste ganska bestämt, att hon ännu hade dem qvar, då hon bodde hos mig, men den enda ort der hon sedan afresan härifrån och sin ankomst till staden uppehållit sig, hade varit hos hennes far Derföre bad Advokaten mig, att noga låta eftersöka dem, och försöka om det vore mig möjligt få någon upplysning om deras försvinnande. Samma afton bad Clara Luton mig stiga upp till hennes far, då han önskade att tala med mig. Jag gick genast upp till honom, och fann honom sittande uti sin säng kringbäddad med en mängd kuddar. Hans utseende liknade mera en död än en lefvandes. Han bad mig att taga plats, och gjorde några betraktelser öfver sitt helsotillstånd; sade sig visserligen vara mycket svagare än då han först hitkom, enär han nu mera icke ens kunde resa sig utur sängen, men hoppades dock att han nog snart skulle blifva bättre och återhemta sina krafter. Jag såg huru Clara vände