Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1870, sida 2

sset, der ban tagit in, ,öfverfallett af preussiskt artilleri, samt åtskillige officerare och soldater i kejsarens svit dödade eller sårade. Från lägret vid Chalons. Då de truppmassor, som samlats i detta läger, i detta ögonblick äro föremål för den allmänna uppmärksamheten, som dagligen väntar se dem förda mot preussiske kronprinsens arme eller kastade till Verdun, för att kooperera med Bazaines armå, eller slutligen på återtåg till Paris, har hvarje underrättelse från detta läger ökadt intresse. Emellertid innehålla de engelska och franska hrigskorrespondenternas bref derifrån föga, som kan linda till upplysning om tillståndet derstädes, men det ligger en viss dyster stämning s utbredd öfver nästan alla, och ingen talar om den entusiasm, som man skulle väntat i ett läger, dit män och ynglingar från alla delar af Frankrike skickas för att öfvas i vapnens bruk till ett älskadt fäderneslands försvar. Den bänförelse, de glada eller bjertgripande sånger om frihet och ära, som genljödo på Champagnes slätter, då den första republikens unga härar der gingo att möta en fiendtlig invasion — af allt detta numera intet spår. De saknade bröd och kläder; deras ättlingar äro temligen väl födda och nästan ståtligt uniformerade, men de andas icke fritt, och de frukta, att om de segra, skull Frankrikes befrielse från främlingarne följas som skuggan af Frankrikes än djupare inre underkufvande, och att en dynasti skall stjäla deras lagrar för att dermed smycka sin tron. En omständighet, på hvilken flera bref från Chalons fäst uppmärksamheten är den lukulliska lyx det högre franska befälet utvecklat äfven i fältlifvet, och det kolossala bagage som äfven subaltern-officerare få föra med sig — en löjtnant vid mobilgardet t. ex. medförde en stor packvagn till Chalons. Detta hindrar utomordentligt armåens rörelser och står i starkaste kontrast till hvad som eger rum inom preussiska armben, der officerarne, till och med kaptensgraden, kunna säga med Bias, att de bära på sig allt hvad de ega, och der icke ens tält medföras, utan man bivuakerar under öppen himmel, trotsande köld, regn och blåst. Vi meddela här ett bref från Chalons till en Parisertidning. hvilket innehåller åtskilliga antydningar, som ej sakna vigt. Chalons d. 16 Augusti. Det är med qvalfullt bjerta jag skrifver till er, och huru kan det vara annorledes, då man erhåller sådana uuderrättelser? En af mina bekanta har nyss återvändt från Nancy och skildrat för mig hvad som tilldrager sig i de af fienden besatta landsdelarne. Hållningen der är jemmerlig. Ja, vi skörda nu, käre vän, hvad vår regering i aderton år har sått. Ni vet, att förliden Fredag vid middagstiden fyra preussare togo Nancy, Lothringen hufvudstad, i besittning. Kl. 2 e. m. kommo 25 andra preussare, som hade ett samtal med borgmästaren, indrefvo en krigskontribution i penningar och naturaprestationer och befalde, att kommunikationerna — jernvägen och telegraflinien — skulle afskäras. Denna befallning blef af de våra punktligt verkstäld. I Söndags höllo 10,000 till 12,000 man preussare, bland hvilka 6,000 man rytteri, sitt triumferande intåg i Nancy. I spetsen red prins Fredrik Karl, som lugnt inqvarterade sig i det palats, der våra kommenderande marskalker nyss vistats. Nancy blef prinsens högqvarter. An har jag icke berättat något utomordentligt, men det kommer nu. Då preussarne intågade i staden, erbjöd denna alldeles samma anblick som för tre veckor sedan, då kejserliga gardets sqvadroner och bataljoner difilerade genom gatorna. Man stod i dörr-öppningarne för att se dem tåga förbi; man följde dem, och det var stor folksamling på Stanislaus-torget, der de uppstälde sig i stridsordning. Om aftonen såg man samma hvimmel på promenaden som vanligt. En mängd preussiska officerare voro närvarande. På kafterna såg man de fiendtliga uniformerna blandade med innevånarnes civila drägter. Hvilket skådespel! Det är otroligt, men sannt. Också har den nu flyktade prefekten Podevin förberedt sina ,administrerades sinnen för ett sådant emottagande af fienden. Han lät nemligen för några dagar sedan befolkningen veta, att preussarne uppförde sig väl. Åtven borgmästaren har genom sin fega kungörelse icke litet bidragit till det goda förståndet mellan befolkningen och fienden. Våra underrättelser från Metz inskränka sig till kejsarens depesch om en strid d. 14 dennes och till en just nu anländ depesch om en strid på venstra Moselstranden, 25 kilometres från Verdun, samt till rykten, som ingenting upplysa. Depescherna, jemförda med hvarandra, gifva till resultat — obegriplighet. De preussiska reträtter de omtala ha stor likhet med ett framätryckande. Lätom oss atvakta närmare upplysningar! Se här nyheterna från sjelfva Chalons: Preussarne äro i Bar-le-Duc. Mac-Mabon, som med en kår af 15,000 man anländt till nejden af Vitryle-Francois, skall i går blifvit angripen, men lyckats reda sig ur klämman. Han väntas i afton eller i morgon bittida till Chalons-lägret. Från morgondagen blir Chalons jernvägensslutpunkt. Bantågen vesterifrån gå sedan icke längre än dit. Ni finner, att fienden pressar oss och gör en regelbunden marsch på Paris. Han behörde blott åtta dagar för vägen från Wörth till Bar. Fyratio lieues (16 till 17 sv. mil) skilja honom än Paris Skall man hämma honon nå (ham ———— — — mv af 1.