Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1870, sida 2

vältrå vågor af stål i en ändlös ström. och Cåsar; upphunnen at denna vilda flod, utropar: ,Hjolp mig, Cassius, eljest drunknar jag! I en så organiserad stat liknar krigsropet åskan; som skingrar molnen och låter det förtyrkade landskapet framstå till nytt lif, Från hrarje bergssluttning, genom hvarje dalgång nedströmma bäckar; åar och floder af beväpnade män, tills de spridda dropparna ihopsamlats till en enda massa, liknande den stålgråa hafsmassan. Den parisiske Faraoh kan väl föra sina krigåvagnar och ryttare in i denna sjö, men dess vågor skola sluta sig samman öfver dem, uppslukande de inströmmande krigsskarorna. Detta system för ett nationalförsvar eger något nobelt i sin karakter, som slår an på oss lika mycket som dess oemotståndliga styrka. Engelsmän, som återvändt srån Saarbiicken, påstå, att de ej ens i England sett sådant infanteri och kavalleri, som de sågo der; Styrka, reslig växt, intelligens, patriotisin och militäriskt mod representeras på ett ypperligt vis i de tyska lederna, Sch åsnen af sådana truppers aftnarch var sådan, som en nation väl kan vara stolt öfver. Emot ett syste, som i sina leder intager det unga Tysklands bästa blod och största intelligens, kan Frankrikes ej ega bestånd. Kan vårt eget göra det? I Preussen måste råmaterialet, Preusåehs manliga befolkning, tidigt genomgå krigsqvarneh. Penna procedur gör råmaterialet bättre, ej sämre. Vi ega sjelfva en massa råmaterial, som alltförväl behöfver omsigtas, och som i saknad af en strikt disciplins välgörande mekanism, ej innebär något löftesrikt ämne att bearbeta. Jingland behöfver allttörväl att öfrerse sin etzen ställniog: Likt Frankrike, lefver vårt land allörnysket på sitt namn. Det är stolt och rikt, men på samma gång borde det vara lika mäktigt som stolt, och lika aktadt som rikt. I militätiskt afseende åtnjuter det intet anseende på kontinenten. Kunde det ej låta alla sina unga män genomgå den militära qvarnen? Med en befolkning af 30 willioner, sammanpackad inom trånga gränser och öfvad i vapen, skulle hvarje stad bilda ett fiste, hvarje by en garnison, dess a! hafvet bildade löpgrafvar utgöra de ogenomträngligaste försvarsverk, och hela vår ö en enda fästning så stark, att den för defensiva ändamål ej skulle ega sin like i verlden. Men det är ej endast till den krigiska sidan afen sådan förändring, som vi önska hänvisa. Våra unge män behöfva disciplin, behöfva lära sig fördelarua af ordning, precision, lydnad, vigör — de behöfva att få bättre manör, bättre och manligare hållning; mindre af ett förvekligadt och yppigt lefnadssätt; och med sådana behof för den, blefve det både ell välgerning och en fördel för dem sjelfva, på samma gång som det blefve en ofantlig nationalvinst, om vi tvungo dem under ett, eller t. o. m. ett par års tid, att dana sig till väl inöfvade, väl klädda och väl disciplinerade medborgare. soldater.