Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1870, sida 2

henne! — sade Thord och gick fram till fönstret, der han öppnade henne och framtog det papper, som låg ötverst. Han började läsa det, men han hade knappt läst tvenne rader, så tog han det hastigt bort och slog upp med handen, under det att hans panna rynkades och ögonen blixtrade. — Guds död — ropade han — hvad vill detta betyda! Och så lyftade han åter upp brefvet och fortsatte läsningen, hvarpå han räckte det till Nils och tog upp ett nytt. Äfven detta tycktes på honom göra samma intryck. Och så fortsatte han, räckande brefven, allt eftersom han läst dem, till Nils, som tydligen delade sin väns känslor vid deras genomläsande. Men Brodde stod under hela tiden med ögonen fästade på Jösse Bosson, utan att denne, som stod längre fram i rummet, märkte det. Dennes ansigte var dock alldeles orörligt. Endast ögonen irrade omkring under de haltslutna ögonlocken. Men det kunde vara af slapphet efter de många mödorna och emedan, oaktadt Han försäkrat om motsatsen, sömnen ännu hängde så tung öfver hans sinne, att icke ens det utan tvifvel vigtiga innehållet i väskan kunde skrämma honom på flykten. Fjelf var Brodde öfvertygad om, att hans förre höfvidsman på sjön icke var helt och hållet den, som han gaf sig ut för. Så väl det märkliga sammanträfiandet i skogen på Tiveden, som nu. senast den likgiltighet, hvilken han visat rörande väskan och brefven, voro i Broddes ögon tillräckligt talande bevis för, att mannen borde hållas under uppsigt. Men dessa bevis voro tilllika af den art, att de icke kunde fälla Jösse. De gälde för Brodde enskildt, men visst icke för marsken och knappast för Broddes egen herre, Nils Sture, eburu denne var enskildt böjd att lita på Broddes omdöme och tycken. Ifrån dessa närmast liggande händelser, leddes Broddes tankar