Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1870, sida 1

— ——f s var. Mellan trädens grenar föll månljuset ock på hans anlete, så jag fick honom godt att se. Det var riddar Jost von Bardenvleth. — Riddar Jost! — utropade Thord förvånad. -Han och ingen annan, herr marsk! — återtog Brodde — och sinnet rann till på mig och jag grep med handen efter svärdet. Men riddaren måtte hafva märkt mig. Jag hörde honom icke säga mer, än: ,Jag rider till Axevalla till herr Thure! och så satte han sporrarne i hästen och försvann på den mörka skogsstigen. Hvem han talade till, kunde jag iche se, ty han stod i skuggan bakom trädet, men jag var ej scu att skynda till min häst och sätta efter den bleke månskensriddaren. Jag var ock snart i sadeln, men då hörde jag någon komma i sporrsträck efter mig. och när jag vände mig om var det Jösse Bosson. — Hade du ock sett riddaren? — sporda Thord och såg på Jösse. — Ja — svarade denne — det var jag, som talade vid riddaren. Nils, på hvilken mannen från hans första uppträdande i Jönköping gjort ett högst ogynnsamt intryck, fästade på honom sin lugna genomträngande blick, och det såg ut som, om Jösse sökte undvika honom. — Du! — utropade Thord förvåsal — var det du som samtalade med riddaren? (Forts.)