Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1870, sida 1

Article Image
Litteratur. Riksrädet och fältmarskalken m. m grefve Fredrik Axel von Fersens Ilistoriska Skrifter. Utgifoa af R. M Klinckowström, Öfverste. Femte delen Stockholm, 1870. P. A. Norstedt Söner, kongl. boktryckare. Den ovilja, som de föregående delarna af detta verk väckt hos de läsare, hvilka envisats att se hos Gustaf III icke en rycktals påkommande, utan en permanent storhet, sådan som våra yppersta konungars, måste i betydlig grad stegras genom denna del — undantagandes i de falt då illusionen derigenom skingras. Också hör och läser man åtskilligt om ,skandalskrifveri, som skulle i hög grad förvånat den högt förtjente medborgaren Fredrik Axel von Fersens samtida. Att dessa historiska antecknivgar icke kunna så anses, är tydligt redan af den omständigheten, att de ej skrefvos för att oflentliggöras under Gustaf III:s tid. De utgöra uttrycket af en skarpsynt, ärlig och fosterJandsälskande mans uppfattning af tidsförhållandena och af den personlighet, som så länge gaf dem sin prägel, i stället för att såsom skandalskribentens alster vara skrifna mot bättre vetande i afsigt att skada en missbaglig individ. Fersen har skrifvit om Gustaf III hvad han såg, hvad han visste om honom och djupt beklagad för fosterlandets och för dennes egen skull. Gustafs karakters och handlingars mörka skuggor kunde han ej förbise, helst dessa voro af en olycksbringande betydelse för land och folk. Och då han lifligt upprördes af det okungliga, det rent af förkastliga i haus lefnadssätt och gerningar, är det icke att undra på om detta ofta framhålles i hans skrifter, om det också å andra sidan måste medgifvas, att man ej bör låta beherrska sig af det totalintryck, som väckes genom en skildring af denna natur, utan bör sammanbålla med det deri framställda hvad som från fullt tillförlitligt båll uppgifvits om denne konuvgs ädlare egenskaper och handlingar, på det att man må bilda sig en sann föreställning om hans så olika bedömda personlighet. Konungens förhållande till medlemmarne af sin familj, hofvets nöjen och särskilt de teatraliska representationerna på de kongl. slotten, prinsarnes kärleksaffärer och det vilda, utsväfvande lif, som fördes vid hofvet under de kongl. brödernas höga ledning och föresyn, skildras med den nästan naiva enkelhet och fulit objektiva åskådlighet, som så mäktigt bidraga, att skänka en framställning sanningens prägel, ehuru då och då äfven författarens ,,sirtliche Enträstungbryter ut i bittert tadel och dräpande reflexio ner öfver de ovärd ga handlingar och excesser, som skulle vanhedrat de lägsta medborgarne i landet, och som äfven måste befläcka de högst ståendes minne. Om förhållandet mellan konuvgen och hans moder under dennas sista tid och den slutligen åvägabragta ganska knapphänliga försoningen meddelar Fersen intressanta upplysningar, som ban stödjer till en del på såsom bilagor bifogade bref från enkedrottning Lovisa Ulrikas öfverkammarherre grefve C. J. De la Gardie till dennes syster riksrådinnan v. Fersen och från dåvarande hertiginnan af Södermanland till grefvinnan Piper född v. Fersen. Äfven för konungens trakasserier i hällande till andra personer, och hans lespotiska tilltag och försök att göra sin

19 augusti 1870, sida 1

Thumbnail