Från England. (Korrespondens till Handelstidningen.) London den 10 Aug. 1870. I stället för att vänta till i morgon eller Fredag med mia rapport, föredrar jag att börja den i dag, hufvudsakligast för att uttala hvad länge legat i hvar mans mun, nemligen att ett snart slut på det nu pågående kriget endast kunde vinnas genom Napoleons tronafsägelse eller hans skiljsmessa från franska tronen och från Frankrike. Omedelbarligen efter krigsförklaringen hörde jag detta yttrande flera gånger, men till och med den djerfvaste spåman skulle aldrig ha kunnat trott, att hans spådom skulle så snart närma sig sin fullbordan, som nu är fallet. Den allmänna rösten i England har nu förklarat Napoleon ohjelplig. Han är förlorad. Hans ett par tre hundra tusen man vid Metz kunna möjligen ännu godtgöra de nederlag den franska armåen i de tre första bataljerna lidit, men ingenting kan nu rädda Napoleon och kejsardömet. Man må ingalunda antaga, att detta omdöme baserar sig på tyskarnes segrar; det har genom dessa segrar, eller kanske rättare genom tilldragelserna sedan denna veckas början i Paris, antagit ett allmänt uttryck, men det existerade i en ganska stor utsträckning allt ifrån krigets början, ehuru man då förväntade att månader skulle förflyta, innan en afgörande krisis inträffade. Ä ven om fransmännen vunnit trenne liknande segrar, som tyskarne varit lyckliga nog att tillvinna sig, så skulle man ändock ha misströstat om en lycklig utgång för Napoleon, ithy att kriget är hans och icke Frankrikes. Alltifrån stridens början har man här kunnat observera, huru den populära rösten identificerat detta krig med den sista förtviflade kampen af Louis Napoleon, och jag påminner mig ett par dagar efter hertigen af Gramonts första krigstal i Paris ett yttrande här, att nu nalkades tiden, då den orleanska familjen kunde återvända till Frankrike, och att Napoleon ej kunde göra bättre, än om han dessförinnan försäkrade sig om hertigen af Aumales eleganta villa i Twickenham (här i närheten at London) för att der i lugn och ro sluta sina dagar. Opinionen har derför ingalunda nu först vändt sig emot Napoleon. Han bar, som jag re