Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1870, sida 1

119. TACA IC IICHUTu— IIUIHIOI UCL ODOAROUUI ssig. På tro sidor är han innestängd af tyskarne och bakom ryggen befinner sig hans hufvudstad i uppror; Ollivier-ministeren har måst gifva sig; Jules Favre vågade i corps legislatif begära makt för församlingen att rädda landet samt att återkalla Napoleon, sedan han visat sig oduglig som befälhafvare, och grefve Keratry vågade uppfordra kammaren att behandla Napoleon den tredje som den behandlade Napoleon den förste 1815 — d. v. å8, att förklara honom tronen sörlustig. Detta har telegrasen utan tvifvel redan kungjort öfver hela Europa och man skulle knappast kunna undanhålla sina sympatier från en man, som på en gång blifvit ett offer för en så olycklig vändning, om man ej vore tvungen att betrakta de omständigheter, som föranledt en sådan kris. Man måste dock medgifva — och detta är kardinalpunkten i engelsmannens resonnement — att, ända upp till sista momenten före uppläsandet af hertigen af Gramonts krigstal, icke en gnista af någon siendtlig känsla hade visat sig bland franska solket eller i franska pressen. Frankrike var lika långt från att tänka på krig som England, och flamman antändes af hertigen af Gramont och af de ministeriella journalerna. Hvad kejsarens motiv kunnat vara kan man endast gissa, men kriget är hans och var icke Frankrikes, förr än han lössläppt passionerna. Och äfven i detta ögonblick, efter de nederlag den franska armeen lidit, har kriget, efter de underrättelser vi här ha, ännu ej blifvit nationens sak. Det är märkvärdigt att se hvad makt minoriteten har i Paris. Ministeren har måst afgå, oaktadt den ännu i sista ögonblicket hade en majoritet i kammaren. Den måste helt simpelt afgå på en dagsordningsmotion. Har kejsaren sjelf sedan lång tid fruktat denna minoritet? Var icke Januariregeringen en koncession åt den växande minoriteten? Och var icke kriget ett ytterligt försök att återvinna den vissnande populariteten hos armåen? Tänkte han kanske på at sluta sin karrire med en glänsande militärisk ,,coup, som skulle blifva nyttig för hans son, eller trodde han, att han skulle kunna skrämma Tyskland till att öfverlåta de Rhenprovinser, som han genom sina intriger ej kunnat tillförsäkra sig? Hvad hans motiv än må ha varit kriget utgick från honom och ej trån Tyskland, och hvilka motiver för kriget han än må ha haft, de voro hans och ej Frankrikes. Derom är man här fullkomligt enig och derföre förväntar man, att antingen snart få se Napoleon här, eller få höra att han begifvit sig till Schweitz eller Amerika — om han får lefva så länge. I dag afslöts parlamentet och telegrafen har väl före detta brefs ankomst berättat hufvudpunkterna af trontalet. Ännu i sista ögonblicket debatterades om Belgiens heutralitet och om ett af regeringen med Frankrike och Preussen afslutadt fördrag. Grundideen för detta fördrag meddelades i förrgår at regeringen och består deruti, att kabinettet af den 30 Juli föreslog Frankrike och Preussen att med hvardera af dessa makter afsluta en traktat, enligt hvilken, för det fall att endera af de krigförande under nu pågående krig skulle öfverträda Belgiens neutralitet, Storbritannien då skulle samverka med den andra krigförande makten till detta lands försvar, utan att likväl derför deltaga i de andra krigsoperationerna. Denna öfverenskommelse skall vara bindande för 12 månader efter afslutad fred och derefter ersättas af traktaten af 1839, på hvilken Belgiens oberoende är baseradt. Preussiske ambassadören här har i går gemensamt med earl Granville undertecknat den nya traktaten och den franske ambassadören har förklarat sig ega instruktioner att underteckna den, så snart hans fullmakt ankommit, Äfven häruti har Preussen sitt samtycke och sin fullmakt i ordning före Frankrike. Planen har blifvit meddelad åt Ryssland och Österrike; den har blifvit väl emottagen af det senare landet och man förmodar att Ryssland äfven kommer att gilla den. Belgien är äfven nöjd, mon har af giltiga skäl ej blifvit inbjuden att underteckna fördraget. DPraeli i Måndags, såsom oppositionens ledare, betviflade, att regeringen handlat rätt uti att hopa nya förbindelser på de äldre, då dessa voro så tydliga som uti 1839 års traktat, men han förklarade sig nöjd med regeringens beslut att upprätthålla Belgiens neutralitet och oberoende. Ett försök i går af ett par ultra-fredsvänner att afhålla England från all inblandning i Belgiens neutralitet fann intet understöd i parlamentet och misslyckades totalt. Deremot underkastade lord Cairns i dag i House of Lords den nya traktaten en särdeles skarp kritik (han är, ehuru en yngre lord, en af församlingens aldra nyttigaste medlemmar) och påpekade väl motiverade tvifvel, huruvida England skulle i hufvudsaken kunna förblifva neutralt, om det komme i det läge att nödgas, med svärdet i handen, vid sidan af den ena nu krigförande makten, försvara Belgiens neutralitet emot den andra. Earl Granville lemnade emellertid sådane ytterligare förklaringar, som af huset godkändes, och dermed är saken afgjord. För öfrigt lär nu ej något neutralitets