Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1870, sida 1

riddaren, som låg halsdöd vid en brunn. Han hade fallit under ridten, sade han, men haft nog styrka att föra sin häst i stall, och sedan, när han skulle gå öfver gården, hade han ej förmått gå längre... Nu hade han sorg efter sin broder, som föll framför Elfsborg, när danske kungen kom dit. — Hvilken nyhet berättar du der, Erengisle? — afbröt fru Brita. — Blott hvad som berättats mig ...! När kungen kom, så red riddaren bland de främste, och han hade ett guldspänne i hatten, han kunde så gerna haft jernhatten på ...och från slottet sköto de på spännet, så att ett skott träffade honom midt emellan ögonen, och Garpen föll då ned på fläcken! Han var i erkebiskop Tuves tjenst, innan han nu drog med konungen. Så fortfor samtalet en god stund. Men, sedan riddaren gått till sängs och låg i sin bästa sömn jemte hela sitt hus, steg fru Brita upp, just som klockan slog tolf. Det var hennes vana allt ifrån hennes ungdom att icke kunna sofva om nätterna, och nu sedan ett par år tillbaka hade hennes sömnlöshet infunnit sig rogelmessigt hvarje midnatt. Men efter en timma brukade sömnen åter infinna sig, och då gick hon till sängs igen. Så gjorde hon äfven denna natt, satt en stund vid fönstret i sofgemaket, kastade derefter en pelsfodrad kappa öfver sig och gick uti ett angränsande rum, hvarifrån man hade en vidsträckt utsigt öfver vallgrafven och den öppna platsen på andra sidan strömmen. Här gick hon orolig fram och åter, men plötsligt stannade hon, En skarp, genomträngande hvissling hördes på andra sidan strömmen. (Forts.)