Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1870, sida 1

möda att rädda den. Ej mindre beteck.Inande är det, att fransmännen aftågat från den lilla fästningen La petite Pierre ssi Vogeserna utan att taga med sig ens sett artilleristycke, en ponton, ett vapen ur I dervarande förråder. Man har i brädskan sglömt allt. Ötverallt är lägerförrådet till I spillo gifvet. Man kan ej tänka sig ett återtåg, som mera liknar en flykt, och det sskall blifva svårt att ännu en gång uppÅställa en dylik arme till drabbning; sker det likväl, så är utgången ej svår att försutse. Segrarne af den 6 dennes hafva hittills I blifvit betydligt underskattade. Isynnerhet Iden vid Saarbriicken-Forbach har efteråt visat sig vida mera lysande och följdrik. sän af de första underrättelserna kunde gissas. Der har en ordentlig drabbning stått, och den har slutat med den fullständiga upplösningen af Frossards kår, liksom samtidigt vid Wörth Mac-Mahons och Canroberts kårer upplöstes. Vära förluster äro kolossala, men fiendens tresaldt större. Märkligt är det stora antal fångar, som tagits af de tyska trupperna. Vid Wörth uppgåfvos de i början till cirka 4,000 man; men åtminstone 6,000 osårade blefvo der tillfångatagna. Antalet af de tillfångatagna officerarne uppgår nu till 144. Dag efter dag komma transporter af fångar härigenom. Manskapet är vanligtvis muntert. Folket gifver gerna upplysning i det, som man under samtalet söker få veta af dem. Jag samtalade för några dagar sedan med en grupp. 1 allmänhet angafs såsom orsak till deras planers misslyckande bristen på tillförsel. I bakgrunden berömde sig en smutsig turco med vildt utseende på sin egendomliga franska accent af sina hjeltedater vid Weissenburg; han hade från en källare, der han förskansat sig, med sin chassepot nedskjutit ett halft dussin preussare. Fransmännen höjde på axlarne vid sin kamrats skryt. ,Cest un Turco, monsieur, vous les conaissez bien! sade en af de främsta till mig, i det han tillade, att de, fransmännen, endast ogerna hade turcos vid sin sida. Emellertid påstodo tyska soldater, att turcos voro fruktansvärda motståndare. Man hade velat föra de första franska fångarne till fots öfver vår hufvudgata ,Unter den Linden från en bangård till en annan, och det visserligen, emedan de båda badiska officerarne, hvilka som bekant vid en rekognoscering under de första dagarne af kriget hade råkat i fransk fångenskap, såsom seger-trofer hade måst göra en ofrivillig promenad öfver bulevarderna i Paris. Vår inrikesminister afstyrde dock i rättan tid och med allmänt bitall en sådan efterhärmning af en barbarisk handling, hvilken äfvenledes aflade vittnesbörd om den praxis, hvarmed fransmännen föra kriget i civilisationens tjenst. Behandlingen af sångarne kan man ej kalla annat än human. En i gathörnen uppsatt kungörelse af polispresidenten uppmanade, då första transporten skulle ankomma, allmänheten till en hofsam hållning: om det ock var att önska och hoppas, att Frankrike icke skulle hafva skådespelet af så många tyska fångar, så måste man dock visa, att man i Tyskland och framför allt i Berlin visste, huru man bör behandla en fången fiende. Allmänhetens nyfikenhet lät sig likväl ej kufvas. Men det var en godmodig nyfikenhet. De fångna icke blott förplägades med mat och dryck utan försågos äfven af enskilda enskilda personer i myckenhet med cigarrer, penningar och massor af extra förplägning. Man gick så långt, ett man förebrädde fru Lina Morgenstern, hvilken hade öfvertagit förplägningen, för det hon icke bade låtit tillreda middagen! åt turcos på muhammedanskt vis! De fångna officerarne sågo mycket ned-! slagna ut. De sökte så mycket som möjligt att draga sig undan mängdens blickar. Till en del har nedslagenheten sin grund deri, att för en fransk officer, som osårad råkar i fångenskap, detta så till vida har dåliga följder, att han sedermera är utesluten från avancement. I går kommo de första sårade hit. Det är naturligtvis endast de, hvilka hafva lätta sår. Nästan ingen af de tyska blesi i