Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1870, sida 2

Från krigsteatern. Dagens post. Ilela den del af brankrike, som i söder begränsas af Paris—Strasburgerlinien och i vester af Moselfloden, är nu ockuperad at de tyska vapnen. Det innevånare-antal, som befolkar denna landsdel, kan anslås. till1 million och hör till de kraftigaste och mest idoge som Frankrike eger. All rekrytering för franska härens räkning från dessa departementer är nu hämmad — konung Wilhelm har skyndat att befria befolkningen från konskriptionen — och de tyska armberna, som hitintills lära hafva betalat kontant hvad de der reqvirerat, synas nu, åtminstone till en del, komma att begagna det ockuperade landets tillgångar på lifsmedel och furage för sin räkning. Man hade, såsom förut påpekats, räknat på: ett häftigt motstånd af de retirerande franska trupperna i Vogesernas svårtillgängliga och flerestädes befästade pass. Ett sådant motstånd ingick ock, som bekant, i den första försvarsplanen, som Napoleon III uppgjorde efter de förlorade bataljerna vid Wörth och Saarbriicken. Men tyskarnes hastiga framryckande omintetgjorde planen. De öfverskredo Vogeserna utan motstånd, och de flera bergfästen, som fransmännen der egde — säsom La Petite Pierre, Lichtenberg och det starka Pfalzburg, framför hvilka man trodde, att preussiske kronprinsen skulle nödgas splittra sina krafter, hafva antingen utrymts eller kapitulerat. Man väntade derefter, att franska bären skulle samla sig i de starka ställningar, som ligga mellan den vestra Vogesersluttningen och Mosel, och militäre skriftställare förutspådde från denna utgångspunkt pataljer i nejderna af Baronville, Chateau Salins och Moyenvic. Men icke heller detta har inträffat. Fransmännen drogo sig vidare tillbaka, töljde i hälarne af tyska kavallerimassor, som fråntogo deras eftertrupper proviantförråder, pontonkolonner och bagage, samt stannade icke förr än de hade Moselfloden bakom sig. Den är nu tydligen den försvarslinie, i hvilken de invänta de tyska armerna. Mosel är ett bredt segelbart vattendrag, och dess vestra strand betäckes från Luneville ända upp till Napoleons högqvarter, Metz, och vidare norr ut af berg och kullar, som erbjuda fruktansvärda defensiv