Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1870, sida 2

slottet Kinneholm att gifva sig på samma vilkoi som Elfsborg. Carl sammankallade genast rådet och framkastade den djerfva tanken att stiga ombord på flottan och med ens förflytta kriget till de danska öarne. Men rådet tillstyrkte att man borde möta fienden vid gränsen och rädda Westergötland, som först hotades. Då fick han med ens underrättelse, att Olof Axelsson och Magnus Gren med danska flottan gjort ett anfall på Stockholm. De hade väl blifvit tillbakaslagne, men lågo ännu vid Wagnsön, såsom den nuvarande Skeppsholmen då kallades. Carl skyndade inom natt och dag till Stockholm. Men knappt kom han sin hufvudstad så nära, att han såg murarne och tornspirorna — det var tidigt före solens uppgång på semte dagen efter hans uppbrott från Tiveden — så mötte honom underrättelsen att fienden lemnat Wagusön och gått ut till sjös. Han red in i Stockholm och ville genast stiga ombord på flottan för att förfölja fienden, men man förestälde honom, att landtförsvaret skulle lida, om han uppehöll sig på sjön, och så afstod han från detta beslut, Flottan gick ut under anåra anförare, som påträffade fiendens skepp, liggande för ankar mellan Wermdön och Windön, desse anförare läto skjuta en stund och åsägo sedan i lugn, huru hela den fiendtliga flottan hissade segel och lade ut till sjös. Nu sammankallade Carl ett möte till Wadstena, der han ville rådgöra med herrarne på fafsborg och Kinneholm samt de närmast af Kristian hotade slotten, huru de skulle kunna undsättas före den 1 Avgusti. 12, Den hemlige budbäraren, I Il HH oo 2 AA AA Ar