Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1870, sida 2

— Det förra — sade han derpå, vändande sig till konungen — det förra är eder en lätt sak, det senare tager krafter i anspråk, som I numera icke egen... Derföre, konung, på det att icke svårigheten må blifva så stor, att den öfverväldigar eder, men den mindre segern gifva eder kraft. till den större, skolen I här bakom det heliga korset nedlägga djefvulssmycket... Sedan kunnen I, om goda disor äro eder hulda i hugen, fullborda eder rening, så att I kunnen en gång, när den tiden kommer, nied öppen blick anträda den vägen, som ej mera bär tillbaka ... Och nu, herre konung, nu hafver jag talat till slut. Min väg för mig långt bort från eder... Kan dock ske, att Herran unnar mig lifvet så länge, att jag må se eder seger. Då kommer jag åter till eder... I annat fall skåden i mig aldrig mera... Herran gifve dig en god vilja, att det må blifva fröjd i himmelen och frid omkring dig och inom dig.! En stund förflöt. Munken stod med utsträckta armar, liksom ville ban utgjuta välsignelsens kraft i konungens hjerta. Så försvann han sakta genom dörren. Konungen stod ensam qvar, belyst af skenet från silfverlampan.