Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1870, sida 1

mensioner större än sen i Stockholm med konungen och d svenska militära statsråden. Man vill veta det resultatet deraf skall vara, att mar sendast skall ordna och komplettera der krigsmateriel, som finnes tillgänglig, håll: våra 4 monitorer i beredskap samt isyn. nerhet ha uppmärksamheten fästad på våra sjöfästningars tillstånd, hvilket all öfverensstämmer med den förståndiga delens af vår allmänhet åsigt. Midt under den spänning, som de all varliga händelserna i Europas medelpunkt I framkallar äfven hos oss, uppdyker här en gammal strid, som tyvärr antagit divåra auktoriteter kunna reda, nemligen striden mellan grundtsvigianarne och anti-grundtvigianarne, hvilken funnit en beqväm grundval i den mot presten Gunnerus i IIevne (Throndhjemstrakten) anhängiggjorda rättegång. Jag ber få återkalla i läsarens minne, att Gunnerus vid dopförrättningar uppläste den tredje trosartikeln efter en ordagrann öfversättning af den gamla latinska formeln: .Jag tror på den heliga anda, den heliga allmänna kyrkan — —d, hvilket öfverensstämmer med grundtvigianarnes korrekta öfversättning af bibelns ord, medan deremot vår af kyrkodepartementet autoriserade kyrkohandbok öfversätter dessa ord på följande sätt: ,Jag tror på den heliga anda, en helig kristlig kyrka — — o. s. v. Sedan flera af församlingen klagat hos regeringen och saken blifvit ett stridsämne, som i flera år behandlats af andliga och verldsliga myndigheter samt af alla tidningar, bestäindes det omsider genom en kunglig resolution, att presten Gunnerus skulle uppmanas att söka sitt afsked, såframt han fortfarande funne det otörenligt med sitt samvete att förrätta dop efter kyrkohandbokens ord, hvarjemte det tillkännagais för honom, att ifall han ej efterkomme uppmaningen, skulle han bli suspenderad och åtalad med yrkande om embetets förlust. Det säges nu såsom säkert, att grundtvigianarne stodo bakom och uppmuntrade honom att ej gifva efter, under löfte, att de skulle betala alla sakens omkostnader för honom samt underhåll till honom och hans familj ifall han blefve fälld. Han afgaf då sin bestämda förklaring, utgående på, att han ej ville begagna kyrkohandbokens ord vid dopförrättningar och ej heller söka sitt afsked, med anledning hvaraf en ,,prosträtt, bestående af 3 andliga medlemmar och 1 jurist, nedsattes för att döma honom. Domen har nyligen afkunnats och går ut på, att presten Gunnerus för obörsamhet mot förmäns befallningar fälles att böta 100 specier till statskassan. Den juridiska medlemmen röstade för afsättning från embetet. Det är denna mycket besynnerliga dom, som ånyo vicker till lif de gamla tvisterna, i hvilka hela landets presterskap deltager, och splittrar kyrkan. Det är nemligen klart, att Gunnerus, så snart han åter börjar utöfva sina embetsförrättningar, skall göra detta ackurat på samma sätt som förut, trotsa sina förmäns förmaningar och inom myeket kort tid ånyo ådraga sig ett liknande åtal. Saken, som väcker förargelse hos många, emedan Gunnerus i sjelfva verket har rätt, och djupt bekymmer hos en stor del af kyrkans trogna tjenare, skall i sista instansen afgöras af rikets högsta domstol, men äfven om denna tillgriper den utvägen att döma Gunnerus från embetet, skall striden derigenom långtifrån blifva ändad, både emedan det är upprörande, att en för öfrigt rättskaffens man skall af en sådan anledning kunna dömas som en förbrytare i ett fritt land sådant som vårt, och derför att omkring 15 andra prester anmält kos kyrkodepartementet, att de hysa samma samvetsskrupler som Gunnerus. Hvilken utgång denna sak alltså får, så blir det en seger för grundtvigianarne. Det förtjenar äfven anmärkas, att Gunrerus ådragit sig denna anklagelse af enstaka inom sin församling endast derför, att han sökte afskaffa missbruk derstädes. Ett mycket respektabelt italienskt operasällskap under direktion af hr P. Strakosch har helt plötsligt anländt hit från Hamburg. Det har emellertid visat sig, — —