Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1870, sida 2

I ven tacksamt erkänna, att om också det trägna och fredliga arbetet att i ladorna inhösta sina mödors rika lön, de skördar, som gunga på åkerfälten, ymniga och mognade. ,, Hur klangfull lien genom skörden går. Arbetet är lätt, ty det sker på en glad förhoppning. Bekymren, som under de sednare åren varit ganska tunga, hafva blifvit lättade redan af det töregående årets goda skörd, och efter ännu ett godt år, hvarpå man nu kan hoppas med större tillförsigt än någonsin, skall man andas ännu lättare, och så skall man äfaflägsna norden saknar andra länders rikedomar, så kunna dock dess barn bo lyckliga inom dess landamären. Det var en tid, och den ligger oss ganska nära, då man nästan tycktes förtvifla härom. Betrycket och missmodet födde misstroendet till vår egen kraft och misssförhållanden. nöje med våra både politiska och sociala Man letade efter orsakerna till det onda och öfverlät sig åt inbördes förebråelser. Framförallt gjordes frihandeln och bankväsendet, ja till och med jernvägsbyggandet, till föremål för knotet. Många begagnade sig ock af denna stämning för att vinna popularitet genom att instämma i klagomålen och smeka fördomarne. Vi hafva vågat uppträda emot dessa föreställningssätt, vid en viss tid nästan sensamme inom pressen. Vi hafva sökt visa, att frihandeln, långt ifrån att hafva I vållat det onda, hade förmildrat detsamma, förhatade bankväsendet; hvilket ock, i väsentlig mån, gällde det vi hafva försvarat den satsen, att det lyckliga och skyndsamma utförandet af våra nya kommunikationsmedel, hvarigenom utomdess främmande kapitaler inkommit i landet, befordrat landets produktionsförmåga i betydande grad. Vi hafva visat, att det ,,betryckk, hvaröfver vårt land klagade, fanns äfven i andra länder och att det onda alltså ej kunde bero på lokala förhållanden. Vi hafva slutligen, såsom anvisning både på betryckets orsaker och dess botemedel, framhållit betydelsen af ,,ett godt år. Ett godt år — det är här de stora summorna möta. Skillnaden mellan ett godt och ett svagt år (vi tala här ej om ett ymnigt och ett missväxt-år) utgör i penningevärde, lågt räknadt, Etthundra millioner rdr. Denna summa synes ofantlig, men den är lätt uträknad. Sveriges årliga utsäde utgör i jemnadt tal 21 millioner tunnor, och denna siffra är ganska exakt. Det fjerde kornet — ett svagt år! — gifver alltså en skörd af tio millioner tunnor, och det åttonde — ett godt år — gifver 20 millioner. Skillnaden är 10 millioner tunnor spanmål, och värdet derat kan i rundt tal upptagas till 100 millioner rdr. Då äro likväl ej höskörd och rotfrukter m. m. inberäknade. Ett godt år skulle visa, hafva vi erinrat, huru mycket vårt lands produktionsförmåga tillväxt, i det man dervid skulle erhålla en spanmålsexport, hvarom man förut icke haft någon aning, att ej tala om den ökade konsumtionen inom landet. Återverkan häraf på industrien hafva vi velat antyda genom ett enda exempel, Om välståndet gifver befolkningen tillfälle att förskaffa sig blott en skjorta pr man under året, så göra 4 millioner skjortor ett belopp af minst 8 millioner rdr, som tillfalla väfnadsindustrien. Måste åter omvändt befolkningen inskränka sina behof, så går industrien miste om detta belopp. Hundra millioner och en skjorta— sse der alltså tvenne faktorer, som synas svara ganska olikartade, men hvilka likväl läro mycket upplysande i fråga om den ekonomiska ställningen. Erfarenheten blott af det nu förflutna skördeåret lärer hafvaredan gifvit en god bekräftelse åt dessa satser. Först när uppgifterna om exporten och importen intill ugusti månads slut kunnat blifva kända, skall man kunna med någon visshet beräkna spanmålsexporten för det sista skörde-året, d. ä. från den 1 September 1869 silll sista Augusti 1870, hvilken tid blir exaktare än den från 1 Augusti till sista Juli. I förväg har dock en beräkning blifvit gjord (af en författare i Aftonbladet), som kommit till det resultat, att spanmålsexporten från Sverige från d. 1 Okt. 11869 till den 1 Juli 1870 uppgått i värde still 30,733,000 rdr, då likväl en icke rinsga import egt rum af höstsäd, hvilken dock torde uppvägas af den hafre-export, som tillkommit, till ganska höga priser, under Juli och Åugusti månader. Härtill bör ock läggas exporten af ost, smör och lefvande (kreatur, hvilken tillhör de sednaste åren. j b s Det kan således ej vara längre något tvifvel underkastadt, att ju vårt lands produktion på detta område vunnit en beI tydlig tillväxt, hvilken skall framträda än