En omständighet, som påkallade konungens närvaro i Stockholm var flottans utrustning. På hans befallning öfverkommo 45 fartyg och lade sig vid Nyköping och Söderköping, hvarförutan en stor mängd skepp utrustades i Stockholm och flerstädes. Vid pingsttiden skulle hela flottan lägga sig vid Ölands norra udde att akta på fienden från sjösidan. Men knappt hade han satt sin fot inom sina rum på Stockholms slott, förrän tidender mötte honom, som i högsta grad väckte hos honom både bekymmer och vrede. Herr Jost von Bardenvleth anlände, fullt återstäld från sitt benbrott, något senare på aftonnn samma dag som konungen, och han infann sig genast hos denne, för hvilken han med mycken vigtig min berättade, huru han kommit en ny sammansvärjning, eller rättare en ny tråd i den gamla på spåren. I Wadstena var nemligen en holsteinsk furstinna, Ingeborg, abbedissa. Hon hade vid 11 års ålder af drottning Margareta blifvit förd till Sverige och insatt i det ansedda klostret, det var år 1408. Den furstliga abbedissan, som nu var 55 år gammal, hade med ens vunnit en politisk betydelse derigenom, att den nuvarande danske konungen var hennes systerson, och enligt hvad riddaren sade sig veta, var benägen att gå honom till handa i allt, som ledde till hans framgång mot konung Carl, hvilken betraktades som en våldskräktare, en krönt upprorsmakare, föga bättre än Engelbrekt. Konungen albörde noga riddarens framställning och öfverlade med sig sjelf om hvad som var att göra, men han hade snart fattat sitt beslut. Han hade med ens kommit in i sin gamla takt, och den framgång han rönt i Skåne gjorde honom raskare att besluta, mera skoningslös att handla. Abbedissan Ingeborg måste afsättas. Det var en afgjord sak när han skildes från riddar Jost. (Forts.)