Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1870, sida 2

Weissenburg, och togos dervid 300 fängar. En strid kom likväl snart till stånd och upptogs nu kraftigt af den anryckande 5:te reussiska armåkåren. Det uppstod snart en hältig strid, enär nya förstärkningar tillfördes fienden. En stark kolonn af 11:te armekären stormade nu fiendens högra flygel; fienden, påträngd från alla sidor, drog sig skyndsammast tillbaka och förföljdes långt bortom Weissenburg. Kronprinsen öfvervar en del af denna vigtiga batalj, som visserligen kostade tyskarne många offer, men äfven beredde stor framgång. Tyskarne togo många fångar, hvaribland många turcos och zuaver; en kanon togs af en preussisk jägarbataljon; ett fiendtligt husarregementes tältläger och många vapen föllo i segrarnes händer. De bajerska och preussiska truppernas förlust uppskattas i döda och sårade till 600. Fiendens förlust lärer vara mycket större, men kan ännu ej uppgifvas. Den badiska divisionen framträngde i dag temligen långt in i fiendens land, utan att dock stöta på något allvarsamt motstånd. Storhertigen uppsökte i dag på middagen de badiska trupperna i sina positioner och helsades af dem med jubel. Vid en förpostfäktning blef en badisk dragonofficer lätt sårad vensom några hästar. Truppernas helsotillstånd är förträfsligt. . . . Ur en berättelse till ,,Main-Zeit., efter berättelser från officerare och uuderofficerare, som åtföljde fångarne, meddelas följande: ,Kl. half 4 i går på morgonen ryckte delar af 11:te och 5:te armsåkärerna, bayerska jägare och artilleri, mot Weissenburg. Kl. 8 började striden. Divisionen Douay hade besatt Weissenburg med sina förtrupper; hufvudstyrkan stod förskansad en half timmas väg från och bakom Weissenburg — på Geisberg. Efter en hård strid, i hvilken särskildt det bayerska och preussiska artilleriet verkade, togs Weissenburg. Efter intagandet inträffade understöd. Af 5:te armkären ankommo 37, 47, 50, 58, 59 och konungens grenadierregemente n:o 7 i aktion, äfvensom regementen af 11:te armåkåren och en ansenlig artilleristyrka. Då lärer omkring Geisberg en strid hafva förekommit, som var hetare, blodigare och skarpare än vid Königgrät2. Fransmännen hade förskansat sig och sköto ur skottgluggar, men konungens grenadierer jemte de 47:de och 50:de regementena stormade deras position. Visserligen äro många förluster att beklaga: tre stabsofficerare stupade och många tappra gåfvo lifvet för den tyska segren. KL 2 ett. m. var den franska divisionen sprängd samt deras döda och sårade i våra soldaters händer. Kl. half 4 eft. m. stodo våra trupper redan tre timmars väg bortom Weissenburg. . Den i Landau utkommande tidningen ,Eilbote för den 5 dennes innehåller följande: Underrättelsen om denna lysande seger gick i går kl. 6 på eft. m. som en löpeld genom staden ; illika heter det, att sednare på aftonen skulle inäffa ett jernvägståg med sårade och fångar. I en på samma gång glad och vemodig sinnesstämning skyndade mot aftonen en stor del af innevånarne till bangården, der en del hithörande borgarsöner, flera riddare af Johanniterorden, läkare, m. fl. väntade för att mettaga de sårade. För upprätthållandet af ordningen var bangården besatt med militär. Kl. half 12 hette det plötsligt : Tåget är signaleradt; det skall inträffa inom en qvart. Då hördes på afstånd det gälla ljudet af lokomotivpipan, och snart syntes de röda lyktorna af det tåg, som inneslöt de sårade krigarne och en del af sängarne. Tysta, med lifligt klappande hjerta och med känslor af mångahanda slag, såg hvar och en åt den sig långsamt närmande ånghästen. Nu håller det långa tåget. Hvar och en är på sin post för att, om det gäller, bjuda förfriskningar, eller bereda lindring. Vagnsdörrarna skjutas tillbaka, facklor upplysa det inre af vagnarna och blicken faller på våra tappre krigare, hvilka, svårt eller lätt sårade, med förbundna hufvuden eller förbundna ben, eller med armen i band, lågo eller sutto på mjuk halm. Aublicken var djupt gripande. Äfven sårade franska soldater bland våra mötte vår blick. En jemrar sig lågt, en annan rör sig icke alls, och en tredje blickar, trots sina sår, gladt på det samlade folket. Hvar och en tilltrågas, huruvida han har någon önskan eller något behof. Fransmännen tilltalas naturligtvis på modersmålet. Der räckes vatten, som drickes med begärlighet; här begäres bröd och vin; der göres ett omslag af is, här omlägges förbindningen på en krigare. Läkarne och sjukskötarne utveckla den största sorgfällighet och skyndsamhet. Från vagn till vagn gå sjukskötarne, sökande att efter bästa förmåga lindra och vederqvicka. Den första hälften af tåget innehöll blott sårade, idel preussare, de flesta hemma i prorinserna Posen och Schlesien. Den andra hälften af tåget innehöll blott fångar. I en vagn af 2:a kl. såg man flera fångna officerare, hvilka, sträckande sig ut genum fönstret och tackande, vägrade att mottaga de erbjudna förfriskningarna. Fångarne tillhörde, der vi noga kunde se siffrorna på deras bufvudbonader, det 86:te linieinfanteriregementet. Bland de öfriga fångarne gjorde sig en ståtlig fältväbel bemärkt; äfven några turkos voro att skåda, hvilka dock alls icke sågo farliga ut. — — — — Kl. 12 lemnade täget, under entbusiastiska hurrarop at den stora folkmassan, stationen Landau. Från Neustadt an der Hardt skrifves d. 5 d:s: l. går och i dag ha 1,100 fångna fransmän blifvit förda härigenom; i morgon lära ännu flera komma. . En tysk officer skildrar drabbningen på följande sätt: ,, Vår seger i går (d. 4) var större än man i början trodde. Alla förskansningar vid Weissenburg togos af bajrarne, till hvilkas hjelp preussarne skyndsamt ilade. Divisionen Douay sprängdes fullständigt, dess läger togs af de preussiske husarerna, en fransk kanon eröfrades af 5:te preussiska jägarebataljonen (Görlitz), och öfver 700 fångar, bland hvilka många zuaver och turkos, gjordes. Preussarnes förlust anslås till 600 döde och sårade, bajrarnes till 300. Fransmännen stredo, likasom vi, med stor tapperhet; med sina officerare i spetsen, svängande sablarne, framstormade de ursinnigt under ropet: vire Vempereur! Tyskarnes säkra, lugna manövrering och deras på emi—— —5